Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 251-252 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stos - Stosch, Philipp von - Stosch, Albrecht von - Stoschkanalen - Stossrapier - Stosz - Stosz, Veit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stos [stås; ty. stoss], tekn., ett sällan nyttjadt
namn på en ringformig ansats eller fläns på axlar
m. m. i ändamål att hindra förskjutning, t. ex. vid
vanliga bärtappar för att hindra glidning eller
förskjutning hos lagren samt hindra smörjmedlet
mellan tapp och lager att bortrinna (se Fordon,
sp. 838). Benämningen används äfven för flänsringar
vid plåtrör för olika ändamål. Vid transmissionsaxlar
ersattes stosen med en lös, flyttbar ställring,
stoppring. G. S-n.

Stosch. 1. Philipp von S., baron, tysk konstsamlare,
f. 1691 i Küstrin, d. 1757 i Florens, idkade
teol. och humanistiska studier, lefde mestadels i
Florens och Rom och egde stora samlingar af kartor,
kopparstick, teckningar, bronser, mynt, men framför
allt af gemmer, öfver hvilka Winckelmann 1760
upprättade en katalog. En del af dessa konstföremål
inköptes af Fredrik II af Preussen; teckningarna ha
stannat i kejs. biblioteket i Wien. Ett bildverk öfver
en del af S:s gemmer ("Dactyliotheca Stoschiana")
utgafs 1795-1805 af Schlichtegroll. Jfr Justi,
"Briefe des barons Ph. v. S." (1872).

2. Albrecht von S., af samma från Schlesien härstammande
släkt som S. 1, preussisk militär, f. 20 april 1818
i Koblenz, d. 29 febr. 1896 i Östrich (Rheingau),
blef 1835 sekundlöjtnant vid ett infanteriregemente,
1855 generalstabsofficer och 1861 öfverste samt
var under kriget med Österrike (1866) generalmajor
och öfverkvartermästare vid andra armén. Efter
fredsslutet s. å. utnämndes han till direktor för
militärekonomidepartementet i krigsministeriet och
förordnades 1870 till generalintendent samt utnämndes
31 dec. 1871 till generallöjtnant. Tack vare hans
förträffliga anordningar fungerade den tyska arméns
provianteringsväsen under kriget 1870-71 i stort
sedt på ett mycket tillfredsställande sätt. 1871 blef
S. chef för amiralitetet med statsministers titel,
1875 general af infanteriet och 1876 amiral à la
suite i sjöofficerskåren. Han gjorde sig synnerligen
förtjänt om tyska flottans utveckling, men trädde
1883 tillbaka från sin chefspost i anledning af
meningsskiljaktigheter med Bismarck och bosatte sig
i Östrich. Hans lif och verksamhet (t. o. m. 1871)
äro skildrade af hans son Ulrich v. S. i
"Denkwürdigkeiten des generals und admirals Albrecht
v. Stosch. Briefe und tagebuchblätter" (1904).
1. (G-g N.) 2. H. J-dt.

Stoschkanalen, en del af farleden v. om Wellington-ön
i södra Chiles övärld, en afdelning af de
s. k. Patagoniska kanalerna (se d. o., sp. 217).
J. F. N.

Stossrapier [ståsraplr], fäktk. Se Florett.

Stosz, pass i Appenzellalperna, på gränsen mellan
kantonerna Appenzell och Sankt Gallen. Den 9,6
km. långa postvägen öfver S. från Altstätten i
Rhendalen till Gais kringgår passets högsta höjd
(997 m.). 17 juni 1405 besegrade kantonen Appenzells
invånare österrikarna vid S. (J. F. N.)

Stosz, Veit, tysk bildsnidare, f. 1438 i Nürnberg,
d. där 1533. Hans tidigaste kända arbeten finnas i
Krakau, där han vistades 1477-96. Främst bland dem
står det stora altaret i Vårfrukyrkan med Marias död
i midtfältet (se fig.), omgifvet af flera reliefer
ur hennes lefnadshistoria (fullbordadt 1484). Bland
hans öfriga arbeten i Krakau äro
Stanislausaltaret och Kasimir IV:s stensarkofag
i katedralen, den senare sannolikt utförd af andra
konstnärer efter S:s modell, hvilket äfven gäller
ärkebiskop Olesnickys sarkofag i katedralen i
Gnesen.

V. Stosz’ skulptur Marias död, midtfält i Vårfrukyrkans högaltare, Krakau.

Bland hans arbeten i Nürnberg, dit
han återvände 1496, är framför allt att nämna
Bebådelsen ("Der englische gruss", Maria och
ängeln äro stora, monumentalt hålla figurer i
friskulptur, omgifna af en väldig rosenkrans med 7
runda reliefer, i Lorenzkyrkan 1518), vidare en liten
rosenkrans med flera helgonbilder i förening med en
framställning af yttersta domen, det hela omgifvet
af 30 miniatyrreliefer (i Germanisches museum) samt
flera altaren, en Pietàgrupp m. m. i Jakobuskyrkan,
Korsfästelsen (flera, en i Sebalduskyrkans kor,
1526). 3 passionsreliefer och yttersta domen i
sandsten i samma kyrka anses vara utförda efter hans
skisser. Den bekanta gruppen "Den orättrådige domaren"
(i Germanisches museum), som gått under hans namn,
anses antagligen vara ett verk af någon hans närmaste
efterföljare. Ett af S:s senare arbeten är ett
altare i Pfarrkirche i Bamberg (1523), hvilket visar
påverkan af Adam Kraft och Dürer. Af den italienska
högrenässansen påverkades S. eljest icke. Hans
konst är h. o. h. tysk och betecknar höjdpunkten af
gotisk germansk träskulptur. Med öfverlägsen teknisk
skicklighet lägger han an på storslagen, figurrik
och invecklad komposition, dramatisk uppfattning af
motiven och starkt patos i människoskildringen, som
kan bli gripande i sin våldsamma kraft. Behandlingen,
framför allt af stofferna, är liflig intill
öfverdrift. Höjdpunkten af mästarens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>