Hoppa till innehÄllet

BĂ©la IV av Ungern

FrÄn Wikipedia
BĂ©la IV av Ungern
Född29 november 1206[1]
Transsylvanien
Död3 maj 1270[2] (63 Är)
Buda
BegravdSzékesfehérvår
Medborgare iUngern
SysselsÀttningPolitiker, monark
Befattning
Ungerns monark (1235–1270)[3]
Politiskt parti
politiker innan partibildningars uppkomst
MakaMaria Laskarina
(g. 1218–)[4]
BarnKinga av Polen (f. 1224)[5]
Anna av Ungern (f. 1226)[5]
Jolanda av Ungern (f. 1235)
Elisabeth av Ungarn (f. 1236)
Constance av Ungern (f. 1237)
Stefan V av Ungern (f. 1239)
BĂ©la, hertug av Slavonien[5]
Margareta av Ungern (f. 1242)
FörÀldrarAndreas II av Ungern
Gertrud av Meran
SlÀktingarAnna Maria av Ungern (syskon)
Elisabet av ThĂŒringen (syskon)
Violanta av Ungern (syskon)
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata
Byst av BĂ©la IV i Nationalhistoriska minnesparken (Ungern).

BĂ©la IV, född 1206 i Pozsony (nuförtiden Bratislava), död 3 maj 1270 i Buda, var kung av Ungern och Kroatien 1235–1270. Han var son till Andreas II.

Regering

[redigera | redigera wikitext]

BĂ©la IV blev kung 1235 och frĂ„n 1214 bar han titeln "den unge kungen" (pĂ„ ungerska: az ifjĂș kirĂĄly), men pĂ„ grund av sina motsĂ€ttningar till sin fars politik mĂ„ste han tillbringa en tid i Österrike. NĂ€r BĂ©la kom hem Ă„tervann han nĂ„gra tidigare kungliga landomrĂ„den frĂ„n högadeln. Han stödde ocksĂ„ den italienska och tyska immigrationen och dessa folks strĂ€vanden att etablera stĂ€der.

PÄ 1230-talet inbjöd han kumaner som flydde frÄn mongoliska tatarer ledda av Batu khan till landet. Fientligheter utbröt dock mellan de kumanska och ungerska folken och kumanerna fortsatte till Bulgarien. De ÄtervÀnde först efter en tatarisk invasion av Ungern, varefter de fick privilegier av Béla.

Den tatariska invasionen

[redigera | redigera wikitext]

De mongoliska tatarerna kom till Ungern 1241 med fem armĂ©er. Ungrarna led förintande nederlag vid Muhi den 11 april 1241. Kungen mĂ„ste fly, först till Österrike och dĂ€refter till Dalmatien. Under tiden plundrade de tatariska trupperna Ungern. Batu Ă„tervĂ€nde hem, nĂ€r han erfor, att khan Oktaj (Ögödej) hade dött.

BĂ©las politik efter tatarinvasionen

[redigera | redigera wikitext]

De utlÀndska invandrarna spelade en mycket viktig roll i Äteruppbyggandet av Ungern. Béla uppmuntrade invandring med privilegier och nykomlingarna medverkade i hög grad till Äteruppbyggandet av stÀderna, som Buda, Esztergom och Fehérvår. Det var bestÀmt att nya stÀder skulle skyddas med stenmurar. PÄ grund av fattigdom saknades sÄdana, vilket blev en orsak till att tatarerna kunde förstöra sÄ mycket.

Béla sÄg inte mera vÀsterut för att sluta förbund, utan österut, och slöt en förbundspakt med fursten av Galizien. Han stÀrkte i sin lagbok frÄn 1267 rÀttigheterna hos de "kungliga tjÀnarna", det vanliga folket. Han skapade ett lÀnssystem (lÀnen kallades kirålyi vårmegye pÄ den tiden), som anvÀndes fram till 1700-talet. Politiken efter tatarinvasion medförde att högadeln (pÄ ungerska: "bårók") blev starkare.

Konflikt med sonen och adeln

[redigera | redigera wikitext]

Den rebelliska adeln, kumanerna och andra oppositionselement mot kungen fann en medelpunkt och anförare i Bélas son, Stefan V. Fadern gav till sist sonen RumÀnien och Transsylvanien som nÀstan sjÀlvstÀndiga herradömen, men det blev ÀndÄ ingen riktig fred. Med knapp nöd kunde öppet krig undvikas.[6] Kungamakten miste nu nÀstan all myndighet över den trotsiga adeln, som i ett fördrag Är 1262 fick frihet att ansluta sig till antingen fadern eller sonen. Biskoparna skulle vaka över och garantera freden och blev pÄ sÄ sÀtt stÀllda som domare över de bÄda kungarna i de mest brÀnnande frÄgorna. Till slut fann sig kung Béla nödsakad att be pÄven att skrÀmma den obÀndige sonen med kyrkans straff. Dock ledde inte detta till att ordningen ÄterstÀlldes, utan istÀllet utstrÀcktes pÄvens makt över landet med dess vidstrÀckta andliga omrÄden, till stor skada för kungadömet.[6]

Adeln utnyttjade förhÄllandena till sin fördel dÄ den pÄ riksdagen 1267 vÀltrade alla bördor över pÄ sina underlÄtande. Man till och med upphÀvde kungens rÀtt att dra in lÀn till kronan efter att de slÀkter som innehaft dem utslocknat. PÄ samma drog sig den rikt utrustade ungerska kyrkan ur alla plikter mot staten, vilket gjorde att en god del av kyrkans inkomster inte förbrukades inom landet utan fördes till Rom. AlltsÄ vilade nÀstan alla statens bördor pÄ kronodomÀnernas fattiga bönder och stÀdernas borgare.[6]

Utrikespolitik

[redigera | redigera wikitext]

Efter att huset Babenberg dött ut i det Tysk-romerska riket, var huset ÁrpĂĄd och det tjeckiska huset Pƙemyslid rivaler om makten över Mellaneuropa. Ungerska bundsförvanter var familjerna Piast frĂ„n KrakĂłw (Polen), Rurik frĂ„n Galizien, samt nĂ„gra familjer frĂ„n Balkan (bl. a. UroĆĄ, en serbisk kung).

Kriget slutade 1254 med fredsavtal i Buda, varigenom BĂ©la uppnĂ„dde, att hans son, Stefan (IstvĂĄn), skulle bli steiersk (idag i södra Österrike) prins. Österrike delades mellan ÁrpĂĄderna och Premyslerna. Men freden varade inte lĂ€nge, ty 1260 utbröt ett andra krig, som Ottokar II Premysl vann. Ottokar fick Kunigundas, BĂ©las dotterdotters, hand.

Efter BĂ©la IV

[redigera | redigera wikitext]

Béla IV kallas ocksÄ "den andre som tog landet i besittning", eftersom han byggde upp hela landet efter tatarinvasionen. (Árpåd var fursten, som ledde det ungerska folket till landet som idag kallas Ungern, dÀrför Àr Árpåd "den förste som tog landet i besittning", och Béla den andre). Under perioden efter 1242 hade Béla ett mycket utvecklat regeringssystem.

Familj

[redigera | redigera wikitext]

Bela IV gifte sig 1218 med Maria Laskarina av Nicaea, dotter till Theodor I Lascaris. Bela tvingades pÄ grund av stridigheter med sin son Stefan V dela det ungerska kungariket.

Barn:

Antavla

[redigera | redigera wikitext]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
8. GĂ©za II av Ungern
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
4. BĂ©la III av Ungern
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
9. Eufrosyne av Kiev
 
 
 
 
 
 
 
 
2. Andreas II av Ungern
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
10. Reynald av ChĂątillon
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
5. Agnes av Antiokia
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
11. Konstantia av Antiokia
 
 
 
1. BĂ©la IV av Ungern
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
12. Berthold I av Istrien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
6. Berthold IV av Meran
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
13. Hedvig av Wittelsbach
 
 
 
 
 
 
 
 
3. Gertrud av Meran
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
14. Dedo III av Lausitz
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
7. Agnes av Rochlitz
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
15. Mechtild av Heinsberg
 
 
 

Se Àven

[redigera | redigera wikitext]

KĂ€llor

[redigera | redigera wikitext]
  • EurĂłpa uralkodĂłi (Europeiska regenter) - Maecenas, 1999 ISBN 963-645-053-6
  • Walter MĂĄria: TörtĂ©nelem közĂ©piskolĂĄsoknak (Historia för gymnasietstudenter) - Nemzeti Tankönyv, ISBN 963-18-8631-X

Fotnoter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ lĂ€s online, pantheon.world , lĂ€st: 9 oktober 2017.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  2. ↑ Store norske leksikon, Store norske leksikon-ID: BĂ©la_4.Store_norske_leksikon, lĂ€st: 17 oktober 2026.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  3. ↑ Zsuzsa GĂĄspĂĄr & JenƑ HorvĂĄth, JenƑ HorvĂĄth & Zsuzsa GĂĄspĂĄr (red.), KirĂĄlyok könyve, Officina Nova, Officina Nova, 19971997, s. 48, ISBN 963-548-580-8.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  4. ↑ The Peerage person-ID: p11413.htm#i114127, lĂ€st: 7 augusti 2020.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  5. 1 2 3 Darryl Roger Lundy, The Peerage.[kÀlla frÄn Wikidata]
  6. 1 2 3 Hildebrand, Hans; HjĂ€rne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”230 (VĂ€rldshistoria / Medeltiden)”. runeberg.org. https://runeberg.org/vrldhist/2/0258.html. LĂ€st 27 juni 2021.

Externa lÀnkar

[redigera | redigera wikitext]
FöregÄngen av:
Andreas II av Ungern		 Kung av Ungern EftertrÀdd av:
Stefan V av Ungern
HĂ€mtad frĂ„n ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=BĂ©la_IV_av_Ungern&oldid=59774178”