Hoppa till innehÄllet

Catch a Fire

FrÄn Wikipedia
För filmen frÄn 2006, se Catch a Fire (film).
Catch a Fire
Studioalbum av The Wailers
Utgivning13 april 1973
Inspelat1972–1973
GenreReggae
LĂ€ngd35:59
SkivbolagTuff Gong, Island Records
ProducentChris Blackwell, Bob Marley
The Wailers-kronologi
Soul Revolution Part II
(1971)		 Catch a Fire
(1973)		 Burnin'
(1973)

Catch a Fire Ă€r ett musikalbum av den jamaicanska reggaegruppen The Wailers – (Bob Marley (sĂ„ng, rhythm guitar), Peter Tosh (sĂ„ng, gitarr), Bunny Wailer (sĂ„ng, bongas, congas, Aston Barrett (basgitarr), Carlton Barrett (trummor), Marcia Griffiths (kör) och Rita Marley (kör),[a] utgivet i april 1973 pĂ„ skivbolaget Island Records. Catch a Fire var den första reggae-LP:n med internationell spridning dĂ€r en fast grupp av sĂ„ngare och musiker svarade för alla lĂ„tar, precis som Rolling Stones eller nĂ„gon annan vit rockgrupp.[b]

Marley, Tosh och Livingston hade ocksĂ„ samarbetat mellan augusti 1970 och april 1971 med Lee "Scratch" Perry – en av reggaens stora innovatörer och skapare av det framgĂ„ngsrika sound som prĂ€glar reggaeklassiker frĂ„n andra hĂ€lften av 1970-talet. The Wailers spelade in en stor mĂ€ngd lĂ„tar under detta dryga halvĂ„r med den uppsĂ€ttning av studiobandet The Upsetters som Perry hade anstĂ€llt (bröderna Barrett, Alva Lewis, Glen Adams), och Perry gjorde dessutom ett antal kreativa instrumentalversioner av lĂ„tarna –de första experimenten med den musik som skulle komma att utvecklas till reggae dub. NĂ€r Perry producerade The Wailers hade han Ă€nnu inte börjat bygga sin berömda studio The Black Ark, utan hyrde in sig pĂ„ de bĂ€ttre inspelningsstudior som fanns i Kingston. MĂ„nga av lĂ„tarna var i mono och ibland hörs störande trafik frĂ„n gatan utanför pĂ„ upptagningarna. Samarbetet resulterade i LP-albumen Soul Rebels och Soul Revolution part II, som knappt uppmĂ€rksammades alls.[4]

NĂ€r The Wailers fick en förskottsbetalning av Island Records för att leva pĂ„ under inspelningen av ett album – Catch a Fire – fick de tre sĂ„ngarna, som började nĂ€rma sig 30-Ă„rsĂ„ldern, Ă€ntligen tillgĂ„ng till all den teknik som ett modernt skivbolag kunde erbjuda.[5]

Historik

[redigera | redigera wikitext]

Innan Catch a Fire slÀpptes var egentligen körtjejen Marcia Griffiths den största stjÀrnan, med bÄde en solokarriÀr och en rad internationella listframgÄngar ("Young, Gifted And Black", "Pied Piper") som den ena halvan av duon Bob (Andy) & Marcia. Catch a Fire sÄlde till en början inte sÀrskilt bra, men skivan gjorde ÀndÄ The Wailers kÀnda över vÀrlden. En orsak var att The Wailers fick framtrÀda i brittisk TV i BBC2:s The Old Grey Whistle Test med Bob Harris som vÀrd och programledare.[6],[7]

Bob Marley var gruppens huvudsakliga lĂ„tskrivare och framförde följaktligen de flesta lĂ„tarna. Samtidigt spelade dock Peter Tosh in singlar vid sidan av pĂ„ andra skivbolag – lĂ„tar som till exempel "Mark Of The Beast", "It My Sound Silly", "Burial" och "Downpresser" (som nĂ„gra Ă„r senare blev "Downpresser Man", samt reggaeversioner av "Maga Dog" och "Here Comes The Sun" (en av Tosh' fĂ„ renodlade kĂ€rlekslĂ„tar), som om de skulle ha funnits med pĂ„ albumet i stĂ€llet för smĂ„trĂ„kiga "Stop The Train" och "400 Years" skulle ha gjort Catch a Fire till det odiskutabelt bĂ€sta reggaealbumet genom tiderna. Under de konserter som bandet genomförde hemma pĂ„ Jamaica sjöng Bunny Livingston Wailer ofta den av Marley skrivna lĂ„ten "Soul Rebel" – och Ă€ven denna skulle ha kunnat finnas med pĂ„ albumet. AllmĂ€nt brukar albumet Ă€ndĂ„ ses som ett av de bĂ€sta reggae-album som gjorts samt som Bob Marleys internationella genombrott. Recensenten Vik Yengar skrev:

” More than anything else, however, this marks the emergence of Bob Marley and the international debut of reggae music. Marley would continue to achieve great critical and commercial success during the 1970s, but Catch a Fire is one of the finest reggae albums ever. This album is essential for any music collection. „
– [8]

Efter en misslyckad turné i Storbritannien Är 1972 som förband till den amerikanske sÄngaren Johnny Nash, som i slutet av 1960-talet upptÀckt de dÄ nya jamaicanska musikstilarna rocksteady och reggae och haft viss framgÄngar i USA, övergav Nash och hans folk The Wailers i London. Den engelska publiken ville inte höra The Wailers spela reggaelÄtar med amerikansk stuk som exempelvis "Reggae On Broadway" och Chances Are, och The Wailers gillade inte dem heller. The Wailers var strandsatta i USA och hade inte ens pengar till en flygresa hem till Jamaica. En desperat Marley sökte dÄ upp Island Records Àgare Chris Blackwell pÄ dennes kontor i London i slutet av 1972.

Reggaedubpoeten Linton Kwesi Johnson har skrivit om Catch a Fire:

” A whole new style of Jamaican music has come into being. It has a different character, a different sound (...) what I can only describe as International Reggae. It incorporates elements from popular music internationally: rock and soul, blues and funk. These elements facilitated a breakthrough on the International market. „
– [9]

Albumet satte framförallt texterna i fokus. Producenten och finansiÀren Chris Blackwell hade bett dem göra ett "svart rockalbum", men det Àr okÀnt vilka övriga förhÄllningsorder Marley fick nÀr han mottog £4.000 av Chris Blackwell i förhand.[9] Efter ska-Ären hade Marley bl.a. haft ambitioner att bli en soul-sÄngare och samarbetat med Johnny Nash om detta, men dessa försök ledde fram till nÄgon slags korsning mellan amerikansk soul och jamaicansk rocksteady och fÄr betecknas som ett stort fiasko, liksom Nash svenska filmprojekt 1971 dÀr Marley skulle skriva lÄtarna precis som Marleys och Nash försök 1972 att lansera reggae i USA.

Det var efter en misslyckad turnĂ© i Storbritannien med lĂ„tar som "Reggae On Broadway" som en desperat Marley hade sökt upp Chris Blackwell pĂ„ dennes kontor i London i slutet av 1972. Marley, Tosh och Livingston hade ocksĂ„ samarbetat ett drygt halvĂ„r med Lee "Scratch" Perry – reggaens demonproducent – Ă„ren före denne byggde sin berömda studio The Black Ark, och det var dĂ„ mĂ„nga av lĂ„tarna kom till Ă€ven om de presenterades pĂ„ ett helt annat sĂ€tt pĂ„ Catch a Fire. Albumet spelades in pĂ„ en mĂ„nad i Jamaica 1972, och dĂ€refter lade Island pĂ„ gitarrsolon och vissa andra instrument i Storbritannien 1973. De flesta texter pĂ„ albumet Ă€r politiskt fĂ€rgade (exempelvis "Concrete Jungle" och "Slave Driver"), men religiöst fĂ€rgade ord som rastafari, Selassie eller dread nĂ€mns inte i nĂ„gon text, trots att de tre sĂ„ngarna i The Wailers var skolade rastafarier sedan flera Ă„r tillbaka. PĂ„ Catch a Fire finns ocksĂ„ en av Marleys mest kĂ€nda kĂ€rlekssĂ„nger, "Stir It Up", med. Denna hade Marley ursprungligen skrivit till Johnny Nash, men det Ă€r Wailers version med en mer utvecklad basgĂ„ng och den karaktĂ€ristiskt klippande reggaegitarren som gĂ„tt till musikhistorien. Bandet hann spela in ett LP-album till för Island Records detta Ă„r 1973 – Burnin' – och dĂ€r finns en renodlat rastafariansk lĂ„t med ("Rastaman Chant).

Catch a Fire nÄdde som bÀst plats #171 pÄ Billboardlistan i USA. Bandet bestod av Bob Marley och Peter Tosh (sÄng, harmonier och gitarr), Bunny Livingston (harmonier och perkussion), Aston Barrett (bas), Carlton Barrett (trummor).

LP-omslaget, ett konvolut utformat son en cigarrettÀndare, Àr numera ett samlingsobjekt eftersom den ursprungliga upplagan var liten. Alla senare upplagor Àr utformade som vanliga album med Marleys ansikte pÄ framsidan.

Kuriosa

[redigera | redigera wikitext]

1999 gjordes en dokumentÀr om inspelningen av albumet i serien Classic Albums.[10]

LĂ„tlista

[redigera | redigera wikitext]

Alla lÄtar Àr skrivna av Bob Marley, om inget att angives.

  1. "Concrete Jungle" - 4:13
  2. "Slave Driver" - 2:53
  3. "400 Years" (Bob Marley, Peter Tosh) - 2:45
  4. "Stop the Train" (Peter Tosh) - 3:55
  5. "Baby We've Got a Date" - 3:57
  6. "Stir It Up" - 5:32
  7. "Kinky Reggae" - 3:37
  8. "No More Trouble" - 3:57
  9. "Midnight Ravers" - 5:10

CD-utgÄvan har Àven tvÄ bonuslÄtar, "High Tide or Low Tide" och "All Day All Night".

AnmÀrkningar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ De tvĂ„ körande kvinnorna anges inte pĂ„ skivomslaget, men stora musikbibliotek pĂ„ Internet rĂ€ttar till den saken. [1]
  2. ↑ Gruppen hade slĂ€ppt en LP producerad av Leslie Kong 1971, med titeln The Best Of The Wailers. Detta var inte nĂ„gon samlings-LP, utan ett album med nyskrivna lĂ„tar. I och med att Leslie Kong avled fick skivan inte nĂ„gon riktig lansering.[2][3]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ Allmusic: Marcia Griffiths. Credits) (Sidan senast kontrollerad 2011-02-10.)
  2. ↑ Allmusic: Bob Marley. Compilations.. (Sidan senast kontrollerad 2011-02-10.)
  3. ↑ CDon.com: Best Of The Wailers (Recension). (Sidan senast kontrollerad 2011-.)
  4. ↑ Blum, Bruno m.fl. (1998, 1999) Artiklar i CD-tidningarna Soul Rebels och Soul Revolution part II, vilka medföljer CD-boxen The Complete Bob Marley & The Wailers 1967 to 1972 Part II och Part III. JAD.
  5. ↑ Superseventies: Catch A Fire. The Wailers. Reviews. (Sidan senast kontrollerad 2011-02-10.)
  6. ↑ Discdogs: Various - The Old Grey Whistle Test(BBCDVD) BBC Worldwide Ltd 2001. (Sidan senast kontrollerad 2010-08-21.)
  7. ↑ IMDb: The Old Grey Whistle Test. 1 Maj 1973 (SĂ€song 2, Avsnitt 28). (Sidan senast kontrollerad 2011-01-20.)
  8. ↑ Allmusic: Catch A Fire. Review av Vik Iyengar. (Sidan senast kontrollerad 2011-02-10.)
  9. 1 2 Partridge, Rob (1991) "Songs Of Freedom", artikel i hÀfte medföljande Marley-CD-samlingen Songs Of Freedom (1992, andra utgÄva 1994)
  10. ↑ ”Eagle Rock”. Arkiverad frĂ„n originalet den 28 september 2013. https://web.archive.org/web/20130928181322/http://www.eaglerockent.com/eaglerockUSA/media_detail.php?media_id=497. LĂ€st 26 juli 2018.
HĂ€mtad frĂ„n ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Catch_a_Fire&oldid=51069290”