Fatinitza
Fatinitza Àr en operett i tre akter med musik av Franz von Suppé[1] och libretto av Friedrich Zell och Richard Genée.[2] Texten byggde pÄ librettot till La Circassienne av EugÚne Scribe (som hade tonsatts av Daniel Auber 1861),[1] men dÀr rollen som Wladimir, en ung löjtnant som var tvungen att förklÀ sig till kvinna, Àndrades till en byxroll.[1][3]
Operetten hade premiÀr den 5 januari 1876 pÄ Carltheater i Wien[3], blev en stor succé och spelades över hundra gÄnger.[4] Det stora slagnumret blev marschen "VorwÀrts mit frischem Muth".[1] Som helhet framförs operetten numera sÀllan, men ouvertyren har förblivit ett populÀrt konsertstycke.[1]
Historia
[redigera | redigera wikitext]Wieneroperetten tillkom som ett försök av österrikiska kompositörer att imitera Jacques Offenbachs verk efter det framgÄngsrika framförandet av Le Mariage aux lanternes pÄ Carltheater 1858.[5][6] Franz von Suppé var den mest kÀnda av dessa tidiga kompositörer[6] och visade sig vara den mest lÀmpade inom den nya genren.[1] 'Grove Music Online' nÀmner Suppés Das Pensionat (1860) som "det första lyckade försöket av en Àkta wieneroperett"[5] och denna följdes av andra succéer av Suppé, till exempel Flotte Bursche (1863) och Die schöne Galathée (1865).[5] Fram till Fatinitza hade Suppé inte skrivit nÄgon helaftonsoperett[1] och trots framgÄngen med sina kortare verk var varken han eller andra kompositörer, som Ivan Zajc, kapabla att tÀvla med Offenbach i popularitet under 1860-talet.[7]
Offenbachs dominans hotades först i och med Johann Strauss den yngres verk pÄ 1870-talet: Indigo und die 40 RÀuber, Der Karneval in Rom, Die Fledermaus. Strauss utvecklade och förfinade den genre som Suppé hade lagt grunden till.[3]
Fatinitza blev en stor succé hos bÄde kritiker och publik. Av Suppés melodier var det frÀmst marschsÄngen "VorwÀrts mit frischen Mut", som kom att bli enormt populÀr. Fanitizamarschen spreds över hela vÀrlden och trycktes under de nÀrmast Ären i ca 350 000 notexemplar.[8] FörestÀllningar sattes upp i London 1878, Paris 1879 och New York 1879. UppsÀttningen i London spelades över 100 gÄnger men i New York hade man oturen att fÄ konkurrens av den första uppsÀttningen av H.M.S. Pinafore.[9]
Personer
[redigera | redigera wikitext]Notering: Artikeln anvĂ€nder namnen sĂ„som de stĂ„r skrivna i det tyska librettot. ĂversĂ€ttningar av Fatinitza kan Ă€ndra karaktĂ€rernas namn mer eller mindre.[10]
| Roller[11][12][13] | PremiÀrbesÀttning[1][14] 5 januari 1876 |
|---|---|
| Greve Timofey Gawrilowitsch Kantschukoff (baryton) En rysk general | Wilhelm Knaack |
| Prinsessan Lydia Iwanowna Uschakoff (sopran) Kantschukoffs niece | Hermine Meyerhoff |
| Izzet Pascha (tenor) Guvernör över de turkiska styrkorna vid Rustchuk | Josef Matras |
| Kapten Wasil Andrejwitsch Starawieff | |
| Löjtnant Osipp Wasielowitsch Safonoff | |
| Iwan, Nikiphor, Fedor, Dimitri, Wasili, Michailow, Casimir och Gregor, Kadetter | |
| Steipann Sidorewitsch Bieloscurim, En sergeant | |
| Wladimir Dimitrowitsch Samoiloff (sopran) Löjtnant i ett tjerkessisk kavalleriregemente, ibland utklÀdd som Fatinitza. |
Antonie Link |
| Julian von Golz (baryton) Krigskorrespondent för en stor tysk tidning | Karl Blasel |
| Hassan-Beh, Ledare för Basji-bosukerna. | |
| Nursidah, Zuleika, Diona och Besika, Izzet Paschas fruar | |
| Mustapha, Haremsvakt | |
| Wuika, En bulgarisk spion | |
| Hanna, Wuikas fru | |
| En kosack | |
| En kock | |
| Kör av ryska soldater, Basji-bousker, kossacker, moriska kvinnor, nubiska kvinnor etc. | |
Handling
[redigera | redigera wikitext]Den unge ryske löjtnanten Wladimir Samoiloff har en gÄng tvingats förklÀ sig till kvinna (som han kallade Fatinitza) och mötte dÄ den hetlevrade generalen Kantschukoff, som blev förÀlskad i Fatinitza.[15] Wladimir, Ä sin sida, förÀlskade sig i generalens brorsdotter Lydia.
Akt I
[redigera | redigera wikitext]Operetten börjar pÄ en militÀrmanöver dit Wladimir har beordrats. Hans vÀn Julian Àr krigskorrespondent och har tagits till fÄnga dÄ de antar att han Àr spion. Wladimir klarar upp det hela och de tvÄ vÀnnerna minns historien med Fatinitza. Soldaterna fÄr idén att ordna en amatörteater för att bryta tristessen. DÄ inga kvinnor finns tillhanda bestÀmmer sig Wladimir att Äteruppta sin förklÀdnad som Fatinitza.
Generalen gör entré och kÀnner genast igen sin förlorade kÀrlek Fatinitza. Wladimir tvingas spela med för att skydda soldaterna i deras kostymer. Lydia kommer ocksÄ och kÀnner igen Wladimir. Julian berÀttar att Fatinitza Àr Wladimirs syster. Generalen gÄr för att inspektera soldaterna. Ett gÀng med Basji-bosuker lyckas överrumpla lÀgret och de tar Fatinitza och Lydia till fÄnga. Julian uppmanar soldaterna att anfalla men generalen vÀgrar ge order om skjutning dÄ det skulle kunna trÀffa Fatinitza.
Akt II
[redigera | redigera wikitext]I det turkiska lÀgret styr Izzit Pascha. Han har fyra fruar och önskar göra Lydia nummer fem. Hans fruar rasar mot detta och "Fatinitza" övertalar dem att hjÀlpa till sÄ "hon" och Lydia kan fly genom att avslöja sin identitet. Julian och sergeanten Steipann kommer för att förhandla om Lydias och "Fatinitzas" frihet men Pascha vill endast frige Lydia. Wladimir lyckas fÄ ut ett meddelande och medan Julian uppehÄller Pascha lyckas Steipann fÄ in soldaterna i lÀgret för att frige fÄngarna.
Akt III
[redigera | redigera wikitext]Generalen har utlovat en belöning om Fatinitza Äterfinns. Han nÄs om nyheten att hon har hittats (till Julians och Wladimirs förvÄning). Ovetande om Lydias kÀnslor för Wladimir har generalen lovat bort henne till en gammal vÀn. Han vill inte bryta löftet men nÀr Wladimir berÀttar att han har lovat bort "sin" syster till en av "hans" vÀnner kan generalen tÀnka sig att bryta sitt löfte. Den utlovade Fatinitza anlÀnder men visar sig vara en gammal kvinna med samma namn. Julian och Wladimir trollar fram ett brev frÄn den "riktiga" Fatinitza dÀr det visar sig att hon dog av sorg nÀr hon skildes frÄn generalen. Till hennes minne ger generalen Lydia till "Fatinitzas bror".[15]
Svenska uppsÀttningar
[redigera | redigera wikitext]Operetten översattes till svenska av Ernst Wallmark. Den första uppsÀttningen var i Stockholm 1876. DÀrefter har Fatinitza framförts Àven i Göteborg 1877 och pÄ Vasateatern 1887 och 1889 samt pÄ Oscarsteatern 1909.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den hÀr artikeln Àr helt eller delvis baserad pÄ material frÄn engelsksprÄkiga Wikipedia, Fatinitza, 16 december 2020.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 4 5 6 7 8 Lamb 2000, sid. 51â52.
- â Crittenden, Camille (2000-09-21). Johann Strauss and Vienna: Operetta and the Politics of Popular Culture. Cambridge University Press. sid. 47, 51. ISBN 978-0-521-77121-4. https://archive.org/details/johannstraussvie0000crit
- 1 2 3 Traubner, Richard (2003). Operetta: A Theatrical History. Routledge. sid. 102â103. ISBN 0415966418
- â Crittenden, Camille (2000-09-21). Johann Strauss and Vienna: Operetta and the Politics of Popular Culture. Cambridge University Press. sid. 51. ISBN 978-0-521-77121-4. https://archive.org/details/johannstraussvie0000crit
- 1 2 3 Branscombe, Peter. âSuppĂ©, Franzâ. Grove Music Online. Oxford Music Online. http://www.oxfordmusiconline.com.catalogue.ulrls.lon.ac.uk/subscriber/article/grove/music/27130?print=true. LĂ€st 29 juli 2013.  [inloggning kan krĂ€vas]
- 1 2 Lamb, Andrew. âOperettaâ. Grove Music Online. Oxford Music Online. http://www.oxfordmusiconline.com.catalogue.ulrls.lon.ac.uk/subscriber/article/grove/music/20386?print=true. LĂ€st 29 juli 2013.  [inloggning kan krĂ€vas]
- â Lamb 2000, sid. 42.
- â Haslum, 1971
- â Traubner, 1983
- â JĂ€mför till exempel SuppĂ©, Franz von (1885). Fatinitza: A Comic Opera in Three Acts. No. 111 Broadway, New York: The Theatre Ticket Office. sid. passim. https://archive.org/details/fatinitzacomicop00supp och de SuppĂ©, François [sic]; Coveliers, Felix (c. 1880) (pĂ„ franska). Fatinitza. Bruxelles: Schott FrĂšres. Arkiverad frĂ„n originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304195627/http://petrucci.mus.auth.gr/imglnks/usimg/b/b0/IMSLP255046-SIBLEY1802.24119.3be2-39087011145259score.pdf. LĂ€st 29 juli 2013
- â Zell, F.; GenĂ©e, Richard (1876). Fatinitza. Komische Oper in drei Akten. Vienna: L. Rosner. sid. 3. https://archive.org/stream/fatinitzakomisch00zell#page/n5/mode/2up. LĂ€st 22 juli 2013
- â SuppĂ©, Franz von (1879). Fatinitza. New York (et al): Oliver Ditson. sid. 3. http://imslp.org/wiki/Special:ImagefromIndex/255045. LĂ€st 22 juli 2013
- â SuppĂ©, Franz von (1885). Fatinitza: A Comic Opera in Three Acts. No. 111 Broadway, New York: The Theatre Ticket Office. sid. 1. https://archive.org/details/fatinitzacomicop00supp.
Alternativ lĂ€nk: Internet Archive version - â GĂ€nzl 2001, sid. 621â624.
- 1 2 Suppé, Franz von (1885). Fatinitza: A Comic Opera in Three Acts. No. 111 Broadway, New York: The Theatre Ticket Office. sid. passim. https://archive.org/details/fatinitzacomicop00supp.
Alternativ lÀnk: Internet Archive version.
Zell, F.; Genée, Richard (1876). Fatinitza. Komische Oper in drei Akten. Wien: L. Rosner. sid. 3. https://archive.org/stream/fatinitzakomisch00zell#page/n5/mode/2up. LÀst 22 juli 2013.
KĂ€llor
[redigera | redigera wikitext]- GĂ€nzl, Kurt (2001). The Encyclopedia of the Musical Theatre (second). New York: Schirmer Books. ISBN 978-0-02-864970-2. https://archive.org/details/encyclopediaofmu00ganz
- Haslum, Bengt (1971). Operett och musical : en kavalkad i ord och bild frÄn Offenbach till vÄr tids musical. Stockholm: Sveriges radio. Libris 7409424. ISBN 91-522-1207-6
- Lamb, Andrew (2000). 150 Years of Popular Musical Theatre. Chelsea, Michigan: Sheridan Books. sid. 51â52. ISBN 0-300-07538-3. https://archive.org/details/unset0000unse_c3i0/page/51
- Ottoson, Elvin (1941). Minns du det Àn... : ett avsnitt ur operettens historia. Stockholm: Fritzes bokförl. sid. 192. Libris 1404046
- Sohlmans musiklexikon: nordiskt och allmĂ€nt uppslagsverk för tonkonst, musikliv och dans. Stockholm: Sohlman. 1948â1952. sid. 152. Libris 8198860
- Traubner, Richard (1983). Operetta: A Theatrical History. Oxford: Oxford University Press. sid. 55-59. ISBN 0-19-520778-5