Hovdag
Hovdag var en politisk sammankomst av feodal karaktÀr mellan kung och stormÀn. Hovdagen förekom i Sverige under 1200-talet och början av 1300-talet och kan betraktas som föregÄngare till senare tiders stÀndermöten.
Vid 1200-talets mitt var hovdagar ett verksamt författningsorgan i bÄde Danmark och i Sverige, dÀr den dock endast sÀllsynt nÀmns i kÀllmaterialet. Förebilden till denna mötesform har hÀmtats frÄn de feodalt mera utvecklade statsbildningarna pÄ kontinenten och i England, dÀr kungamakten frÄn 1000-talet brukade inkalla sina vasaller till hovet för att fÄ deras samtycke till viktigare beslut. Hovdagarna var i allmÀnhet knutna till större kyrkliga högtider, och deltagandet var för vasallerna inte en rÀtt utan en skyldighet.
Ur detta lÀnshov utkristalliserades i Skandinavien liksom i de flesta andra europeiska lÀnder under 1200-talets senare hÀlft en mera permanent rÄdsinstitution. Deltagarna i hovdagar, vilka i kÀllorna nÀmns som rikets stormÀn, var biskoparna, de hertigliga förlÀningstagarna och andra vÀrldsliga stormÀn, vilka varit knutna till kungamakten genom lÀnsed. Hovdagens viktigaste författningsrÀttsliga betydelse ligger i att den pÄ lagstiftningens och rÀttskipningens omrÄde gjort kungamakten mindre beroende av landskapsförvaltningen och frÀmjat uppkomsten av en sjÀlvstÀndig kunglig rikslagstiftning.
Medan den svenska hovdagen fram till 1280-talet visar en i hög grad parallell utveckling med den danska, följer de bÄda institutionerna efter denna tid olika utvecklingslinjer. I Danmark blev hovdagen i fortsÀttningen det författningsorgan, genom vilket stormannaklassen avkrÀvde kungen rÀkenskap för hans styrelse, men i Sverige lyckades Magnus Birgersson bevara hovdagens monarkiska karaktÀr genom bestÀmmelsen i SkÀnningestadgan 1284, dÀr endast kungens brev eller bud medförde rÀtt till deltagande.
Med kungamaktens politiska nederlag 1317â19 bröts emellertid denna utveckling. Efter 1320-talet synes mötesformen ha spelat ut sin roll. Dess försvinnande torde sammanhĂ€nga dels med att kungamakten försvagades, dels med att stormannaklassen vid denna tid skaffade sig ett avgörande inflytande pĂ„ rĂ„dsinstitutionens statsrĂ€ttsliga utformning. Hovdagen ersattes av rĂ„dsmötet, som under lĂ„ng tid framĂ„t blev det organ, genom vilket aristokratin utövade sitt inflytande pĂ„ riksstyrelsen.