Hoppa till innehÄllet

Saqaliba

FrÄn Wikipedia
Volok by Roerich
S. V. Ivanov. Trade negotiations in the country of Eastern Slavs. Pictures of Russian history. (1909)
Skatt frÄn Anklam 2
Slav cirka 800 e.Kr., KrakĂłw
Grody czerwienskie szlaki

Saqaliba (Arabiska: Ű”Ù‚Ű§Ù„ŰšŰ©, sg. áčŁaqlabÄ«) var en term som anvĂ€ndes i medeltida arabiska kĂ€llor för att beskriva slaver och andra personer frĂ„n centrala, södra och östra Europa, frĂ€mst men inte enbart i egenskap av slavar. Termen hĂ€rstammar frĂ„n det grekiska ordet slavos/sklavenos (slav), vilket i hispano-arabiska kom att beteckna först slaviska slavar och sedan utlĂ€ndska slavar i allmĂ€nhet.[1]

Termen anvÀndes oftast för att beskriva slaviska slavar, men kunde ocksÄ anvÀndas för att beskriva alla personer frÄn centrala, södra och östra Europa som sÄldes av araber, liksom alla europeiska slavar i muslimska lÀnder som Al-Andalus, inklusive icke slaviska européer sÄ som de kristna portugiser och spanjorer som kidnappades frÄn kristna kungariken pÄ iberiska halvön under arabiska slavrÀder.[2] Liksom europeiska slavar kallades för saqaliba, kallades afrikanska slavar för zanj.

Bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

Eftersom islam förbjöd muslimer att hÄlla andra muslimer som slavar hÀmtades slavar frÄn den icke muslimska vÀrlden: frÄn bÄde Europa i norr och Afrika i söder. Denna slavhandel Àr kÀnd redan under 600-talet.

Termen saqaliba, som var arabers namn för vita slavar och som ofta har sagts betyda slaver, torde inte beteckna etnicitet i praktiken, eftersom mÄnga som föll offer för inte var slaver, Àven om dessa var en vanlig kategori: bland saqaliba fanns Àven andra etniciteter som balter, litauer och finsk-ugrier.[3] Slavar frÄn norra och nordöstra Europa kallades för slaver i södra Europa Àven om de var av icke slavisk etnicitet.[4]

Slavhandeln

[redigera | redigera wikitext]

Under tidig medeltid fanns det flera huvudrutter för europeiska slavar till arabvÀrlden: frÄn Centralasien kom östeuropéer genom mongoliska, tatariska och khazariska slavhandlare via slavhandeln i Khazarriket, slavhandeln pÄ Svarta havet och slavhandeln i Bukhara; frÄn Balkanhalvön kom sydslaver via slavhandeln pÄ Balkan; och européer frÄn vÀstra och centrala Europa kom till Mellanöstern genom slavhandeln i al-Andalus.

Enligt Ibrahim ibn Jakub ska mycket av denna handel under 900-talet ha dominerats av radaniter. Denna slavhandeln ersattes frÄn slutet av medeltiden med slavhandeln pÄ Krim och slavhandeln pÄ Barbareskkusten.

TvÄ slavleder gick genom VÀsteuropa till Medelhavet via Elbe; en rutt via Koblenz-Verdun-Arles-Saone-Rhone till Almeria vid Medelhavet; den andra rutten gick frÄn brittiska öarna och Nordsjön via Rhen till Frankrike, och vikingar exporterade hedningar som slavar till bÄde kristna och muslimer.[4]

Östslaviska slavhandeln via Ryssland

[redigera | redigera wikitext]
Se Àven: Slavhandeln pÄ Svarta havet och Slavhandeln i Bukhara

En rutt för slavhandeln gick frÄn östra Europa via Ryssland till Centralasien och dÀrifrÄn vidare till Mellanöstern och ArabvÀrlden via Iran.

Under den Ă€ldre medeltiden var Svarta havet en genomfartsled för slavhandeln lĂ€ngs Volgas handelsrutt, och slavar exporterades av vikingarna frĂ„n Östersjön till Bysans via floderna och Svarta havet, eller sĂ„lde dem till arabiska slavhandlare som förde dem till Abbasidkalifatet via Kaspiska havet, Samanidernas rike (slavhandeln i Bukhara) och Iran.[5]

Termen saqaliba, som var arabers namn för vita slavar och som ofta har sagts betyda slaver, torde inte beteckna etnicitet i praktiken, eftersom mÄnga som föll offer för inte var slaver, Àven om dessa var en vanlig kategori: bland saqaliba fanns Àven andra etniciteter som balter, litauer och finsk-ugrier.[6]

Vikingarna tillfÄngatog slavar frÄn hela VÀsteuropa, frÄn de brittiska öarna i norr till Spanien i söder, som sedan fördes till hembaserna i Skandinavien och dÀrifrÄn vidare mot Svarta havet i sydöst eller söderut in i Frankrike. Den tyska prÀsten Rimbert beskrev hur han pÄ 800-talet bevittnade ett lÄngt tÄg av fastkedjade kristna slavar frÄn vÀstra Europa fösas fram i danska Hedeby; en av kvinnorna sjöng en psalm högt för att identifiera sig sjÀlv som en nunna, och han lyckas köpa henne fri genom att byta henne mot sin hÀst. [7]

Fram till 800-talet exporterade vikingar slavar lĂ€ngs Weichsel-Wisla och Donau till Svarta havet.[8] PĂ„ 800-talet flyttade vikingarna sin slavled frĂ„n Östersjön till Svarta havet via Ladoga, Novgorod och Msta-floden; samt till Kaspiska havet via Volgas handelsrutt.[8]

Muslimer fick inte hÄlla andra muslimer som slavar, och det fanns dÀrför en stor efterfrÄgan pÄ icke muslimska trÀlar i Mellanöstern. I detta fall sÄlde vikingarna bÄde hedningar och kristna som trÀlar till Mellanöstern. Araberna kallade dessa vita slavar för saqaliba, och de var troligen bÄde slaver, balter och finnar[9] samt frÄn vÀstra Europa.[10]

Denna slavled fungerade frÄn Ätminstone 786 till 1009, nÀr silvermynt frÄn Samaniderna hittats i Skandinavien, och de mÀnniskor som kidnappades under vikingarnas rÀder i VÀsteuropa sÄldes troligen just av vikingarna till araberna i Centralasien, en handel som var sÄ lukrativ att den kan ha bidragit till vikingarnas rÀder i VÀsteuropa, som var en av deras kÀllor för slavhandeln.[11]

Sydslaviska slavhandeln via Balkan

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Slavhandeln pÄ Balkan

En andra slavrutt gick frÄn Balkanhalvön över Medelhavet till Nordafrika och ArabvÀrlden. Denna började pÄ 600-talet och fortsatte fram till att halvön erövrades av Osmanska riket pÄ 1400-talet.

Fram till 500- och 600-talet var Balkanhalvön under Bysantinska riket, men splittrades sedan genom en massinvandring av slaver, avarer och andra folkslag. Dessa skapade inga fast sammanhÄllna stater med centralmakt, vilket gjorde situationen permanent politiskt splittrad. Slaver och andra folkslag utförde stÀndigt krigsrÀder mot varandra, under vilka de tillfÄngatog krigsfÄngar. Eftersom det inte fanns nÄgon centraliserad myndighet som kunde förhandla om deras lösen, blev dessa krigsfÄngar ofta sÄlda som slavar till venetianska köpmÀn vid kusten till Adriatiska havet. Venetianska slavhandlare sÄlde dessa slavar vidare till Bysantinska riket och den islamiska vÀrlden. Den venetianska slavhandeln med Balkan hade pÄ 1000-talet bidragit till Venedigs blomstring som handelsmakt.[12]

Den gick via slavhandlare frÄn Venedig till slavmarknaden pÄ Egeiska havet och vidare dÀrifrÄn till Egypten.

VĂ€stslaviska slavhandeln via Prag

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Slavhandeln i Prag

En tredje rutt gick frÄn centrala Europa, med centrum i Prag, över Frankrike till det muslimska al-Andalus pÄ den iberiska halvön.

Araberna i Kalifatet hÀnvisade till skogarna i centrala och östra Europa till Bilad as-Saqaliba ("slavlandet"), och slavar importerades till Al-Andalus dÀrifrÄn via Prag och Verdun, dÀr mÄnga av de manliga slavarna kastrerades.[13]

Vikingarna upprÀtthöll en aktiv handel med hedniska slavar till det kristna Europa. Denna slavhandel var som mest intensiv mellan 800- och 1000-talet.[9]

Slavleden till det kristna Europa gick via hedniska handelsmÀn lÀngs floden Elbe och vidare dÀrifrÄn in i det kristna Europa, bland annat Verdun, Koblenz och Arles ned till Medelhavet.[9] Denna slavled gick Àven genom Frankrike och fortsatte in i Spanien till det muslimska Al-Andalus. Det var en av vikingarnas tvÄ slavleder till den muslimska vÀrlden: den andra gick österut genom Ryssland till slavhandeln i Bukhara.

Slavhandeln under denna period sÀgs traditionellt ha varit dominerad av judar, radaniter. Exakt hur vanligt det faktiskt var med judiska slavhandlare i praktiken Àr okÀnt, men det uppges att de judiska slavhandlare som faktiskt fanns hade en fördel, dÄ de kunde verka tvÀrsöver religionsgrÀnserna. Kristna kunde inte Àga kristna och muslimer inte Àga muslimer, medan judar kunde sÀlja kristna slavar till muslimer och tvÀrtom. [14] Judar var till skillnad frÄn kristna och muslimer inte förbjudna att utföra kastreringar, och eunucker var extremt populÀra i den muslimska vÀrlden. Judar ska ha utfört kastreringar av eunucker i Verdun och Prag, liksom de ska ha gjort i Egypten, Krim och i Centralasien.[14] Verdun var ett centrum för kastrering av slavar som sedan exporterades som eunucker till muslimska Spanien.[15]

Slavarna transporterades frÄn Prag till al-Andalus via Frankrike. Det kristna Europa ogillade försÀljning av kristna slavar till muslimer, men hade inte samma stÄndpunkt mot att sÀlja hedniska slavar till muslimer.

Vita slavar betraktades som lyxvaror i al-andalus, dÀr de kunde sÀljas för 1000 dinarer.[16]

Slavhandeln med saqaliba genom Frankrike till al-andalus började ebba ut nÀr slaverna blev kristna, [17] vilket skedde gradvis i slutet av 900-talet och början av 1000-talet. Sedan de blivit kristna betraktades de inte lÀngre som legitima för en kristen stat som Böhmen att förslava och sÀlja. Slavhandeln av saqaliba till al-andalus ut efter Sevillas fall 1248.[18]

Saracenernas slavhandel

[redigera | redigera wikitext]

Saracener var under medeltiden inte bara namnet pÄ muslimer i allmÀnhet, utan Àven specifikt pÄ muslimska sjörövare. Saracener företog slavrÀder frÄn Sicilien och Balearerna mot Europas strÀnder och exporterade fÄngarna som saqaliba till Mellanöstern.[18]

Aghlabiderna i emiratet Ifriqiya förvĂ€rrade en redan dĂ„lig situation av sjöröveri av saracener lĂ€ngs Spaniens östkust, och saracener frĂ„n Ifriqiya utförde allt vĂ€rre attacker mot bysantinska Syditalien frĂ„n 817; saracenerna attackerade bland annat Rom 845 och Comacchio 875-876, Bari och Taranto och Montecassino 882-83, och etablerade en bas i Garigliano (882-906),[19] och bildade emiratet Bari (847–871) och emiratet Sicilien (831–1091), som blev baser för slavhandel. [20]

Under striderna mellan romare och bysantinare i Syditalien utvecklade sig en slavhandel som cirka 850 behÀrskades av saracenerna: dessa gjorde rÀder mot kustbefolkningen och tillfÄngatog italienare som de sÄlde pÄ marknaden i Nordafrika. I ett brev frÄn kejsar Ludvig II till kejsar Basilius I anklagas bysantinarna i Neapel för att guida saracenerna i deras attacker pÄ italienarna, ge dem beskydd och underlÀtta och ibland samarbetade med saracenerna i deras slavhandel med italienare, nÄgot Àven den lombardiska krönikören Erchempert anklagar dem för: bysantinarna torde inte ha medverkat direkt i saracenernas slavhandel, men dÀremot ibland ha deltagit i deras rÀder, och inte hindrat dem frÄn att ta med sig deras fÄngar för att sÀlja dem som slavar i Nordafrika.[21]

Moriska saracener frÄn Al-Andalus attackerade Marseilles och Arles och etablerade en bas i Fraxinet/La Garde-Freinet-Les Mautes i Camargue (888-972), varifrÄn de gjorde rÀder inÄt land i Frankrike för att tillfÄngata slavar de kunde sÀlja i Maghreb; deras etablering lÀngs kusten underlÀttades av befolkningens flykt pÄ grund av rÀdslan att tas som slavar, och frankerna misslyckades med att sÀkra den franska medelhavskusten; de erövrade Àven Balearerna 903, och attackerade hela Medelhavet och Sicilien frÄn sin bas.[22] Saracenerna i Fraxinetum i Provence sÄlde europeiska slavar till ArabvÀrlden.[23]

Saracenernas baser i Frankrike hade avlÀgsnats 972 och Italien 1091, men saracen-piraters aktivitet pÄ Medelhavet fortsatte Àven efter detta. BÄde almoravider (1040-1147) och almohader (1121-1269) bevakade Gibraltar och bedrev piratverksamhet mot skepp i Gibraltar och Medelhavet, dÄ överföll skepp för att ta slavar.[24]

Slavmarknaden

[redigera | redigera wikitext]

Saqaliba-slavarna anvÀndes för en rad ÀndamÄl i Mellanöstern. MÀn anvÀndes till hantverkare, palatsvakter, haremseunucker och framför allt slavsoldater. Kvinnor anvÀndes till hushÄllsslavar och haremskonkubiner.

Theofanes bekÀnnaren uppger att Muawiya I landsatte en armé pÄ 5 000 Saqaliba-soldater i Syrien Är 660, och i al-Andalus blev europeiska eunucker sÄ populÀra att eunucker en period blev synonymt med Saqāliba.[25]

Bildgalleri

[redigera | redigera wikitext]

Se Àven

[redigera | redigera wikitext]

KĂ€llor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ Golden, P.B.; Bosworth, C.E.; Guichard, P.; Meouak, Mohamed (1995). "al- áčąaឳāliba". In P. Bearman; Th. Bianquis; C.E. Bosworth; E. van Donzel; W.P. Heinrichs (eds.). Encyclopaedia of Islam. Vol. 8 (2nd ed.). Brill. p. 872. doi:10.1163/1573-3912_islam_COM_0978.
  2. ↑ Mishin, Dmitrij (1998). The Saqaliba slaves in the Aghlabid state (PDF). Budapest: Central European University.
  3. ↑ Korpela, J. (2018). Slaves from the North: Finns and Karelians in the East European Slave Trade, 900–1600. NederlĂ€nderna: Brill. 35
  4. 1 2 Korpela, J. (2018). Slaves from the North: Finns and Karelians in the East European Slave Trade, 900–1600. NederlĂ€nderna: Brill. 33-34
  5. ↑ Pargas & Schiel 2023, sid. 126.
  6. ↑ Korpela 2018, sid. 242.
  7. ↑ The slave trade of European women to the Middle East and Asia from antiquity to the ninth century. by Kathryn Ann Hain. Department of History The University of Utah. December 2016. Copyright © Kathryn Ann Hain 2016. All Rights Reserved. https://collections.lib.utah.edu/ark:/87278/s6616pp7 Arkiverad 5 december 2022 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine.. p. 244-246
  8. 1 2 Korpela 2018, sid. 35.
  9. 1 2 3 Jukka Jari Korpela:Slaves from the North: Finns and Karelians in the East European Slave Trade ... s. 33-35
  10. ↑ The slave trade of European women to the Middle East and Asia from antiquity to the ninth century. by Kathryn Ann Hain. Department of History The University of Utah. December 2016. Copyright © Kathryn Ann Hain 2016. All Rights Reserved. https://collections.lib.utah.edu/ark:/87278/s6616pp7 Arkiverad 5 december 2022 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine.. s. 256-257
  11. ↑ The slave trade of European women to the Middle East and Asia from antiquity to the ninth century. by Kathryn Ann Hain. Department of History The University of Utah. December 2016. Copyright © Kathryn Ann Hain 2016. All Rights Reserved. https://collections.lib.utah.edu/ark:/87278/s6616pp7 Arkiverad 5 december 2022 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine..
  12. ↑ The Cambridge World History of Slavery: Volume 2, AD 500–AD 1420. (2021). (n.p.): Cambridge University Press. 117-120
  13. ↑ Rollason, D. (2018). Early Medieval Europe 300–1050: A Guide for Studying and Teaching. Storbritannien: Taylor & Francis.
  14. 1 2 Korpela, J. (2018). Slaves from the North: Finns and Karelians in the East European Slave Trade, 900–1600. NederlĂ€nderna: Brill. 92
  15. ↑ Korpela, J. (2018). Slaves from the North: Finns and Karelians in the East European Slave Trade, 900–1600. NederlĂ€nderna: Brill. 36
  16. ↑ Korpela, J. (2018). Slaves from the North: Finns and Karelians in the East European Slave Trade, 900–1600. NederlĂ€nderna: Brill. 37
  17. ↑ Phillips, W. D. (1985). Slavery from Roman Times to the Early Transatlantic Trade. Storbritannien: Manchester University Press.
  18. 1 2 The Cambridge World History of Slavery: Volume 2, AD 500–AD 1420. (2021). (n.p.): Cambridge University Press. 34
  19. ↑ , The Cambridge Illustrated History of the Middle Ages. (1986). Storbritannien: Cambridge University Press. s. 408
  20. ↑
  21. ↑ , The Heirs of the Roman West. (2009). Tyskland: De Gruyter. s. 113
  22. ↑ The Cambridge Illustrated History of the Middle Ages. (1986). Storbritannien: Cambridge University Press. s. 408
  23. ↑ Phillips, W. D. (1985). Slavery from Roman Times to the Early Transatlantic Trade. Storbritannien: Manchester University Press.
  24. ↑ The Cambridge World History of Slavery: Volume 2, AD 500–AD 1420. (2021). (n.p.): Cambridge University Press. 37
  25. ↑ The Historical Encyclopedia of World Slavery: A-K ; Vol. II, L-Z, by Junius P. Rodriguez

Externa lÀnkar

[redigera | redigera wikitext]
  • Jankowiak M. What Does the Slave Trade in the Saqaliba Tell Us about Early Islamic Slavery? International Journal of Middle East Studies. 2017;49(1):169-172. doi:10.1017/S0020743816001240
  • Marek Jankowiak: Dirhams for slaves. Investigating the Slavic slave trade in the tenth century.
  • Slavery and Slave Trade in Early Medieval Bohemia: Archaeology of Slavery or Slavery of Archaeology?
  • Tracing the Saqaliba: Slave Trade and the Archaeology of the Slavic Lands in the Tenth Century. November 2021. DOI:10.1007/978-3-030-73291-2_12. In book: The Archaeology of Slavery in Early Medieval Northern Europe (pp.161-181)
  • Abrahams, Jewish Life in the Middle Ages, pp. 99-101.
  • A Mass for the Slaves: from Early Medieval Prague
  • Ben Raffield (2019) The slave markets of the Viking world: comparative perspectives on an ‘invisible archaeology’, Slavery & Abolition, 40:4, 682-705, DOI: 10.1080/0144039X.2019.1592976
  • The Archaeology of Slavery in Early Medieval Northern Europe: The Invisible Commodity. (2021). Schweiz: Springer International Publishing.
  • World History Encyclopedia [21 volumes]: [21 volumes] Alfred J. Andrea Ph.D.
HĂ€mtad frĂ„n ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Saqaliba&oldid=56784646”