Hoppa till innehÄllet

Metallica

Redigera lÀnkar
FrÄn Wikipedia
Metallica
BakgrundLos Angeles, Kalifornien, USA
GenrerHeavy metal, thrash metal
År som aktiva1981–
SkivbolagMegaforce, Elektra, Warner Bros., Vertigo, Mercury, Universal, Blackened Recordings
ArtistsamarbetenLou Reed, Megadeth, Ozzy Osbourne, Guns N' Roses, Lady gaga
Webbplatsmetallica.com
Medlemmar
James Hetfield
Lars Ulrich
Kirk Hammett
Robert Trujillo
Tidigare medlemmar
Dave Mustaine
Ron McGovney
Cliff Burton (avliden 1986)
Jason Newsted
Logotyp
UtmÀrkelser
Grammy Award för bÀsta metalframtrÀdande (1990)[1]
Rock and Roll Hall of Fame (2009)[2]
Lars Ulrich, London 2008.
Kirk Hammett, London 2008.
Minnessten över Cliff Burton i Ljungby.
Robert Trujillo, London 2008.
James Hetfield, London 2008.

Metallica Àr ett amerikanskt heavy metal-band bildat 1981 i Los Angeles i Kalifornien. Bandet har sÄlt över 110 miljoner album vÀrlden över,[3] varav 58 miljoner i USA,[4] och rÀknas som det mest inflytelserika bandet i sin genre.[5] Tillsammans med Megadeth, Slayer och Anthrax rÀknas Metallica till The Big Four of Thrash.[6] Debutalbumet Kill 'Em All gavs ut Är 1983. De samarbetade med Lou Reed pÄ albumet Lulu som gavs ut 2011.[7]

År 2009 invaldes Metallica i Rock and Roll Hall of Fame.[8] De mottog Polarpriset 2018.[9]

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Bildandet och de första demoutgivningarna (1981–1982)

[redigera | redigera wikitext]

Metallica bildades som ett garageband i Los Angeles den 28 oktober 1981. Bandet bestod dĂ„ av dansken Lars Ulrich (trummor) och amerikanen James Hetfield (sĂ„ng och gitarr). Hetfield kom i kontakt med Ulrich genom en tidning vid namn Recycler dĂ€r Ulrich hade lagt ut en annons. Även basisten Ron McGovney var med frĂ„n början. Namnet "Metallica" hade sin bakgrund i att en vĂ€n till Ulrich skulle startat ett fanzine och valde mellan att kalla det Metallica eller Metal Mania. Ulrichs Ă„sikt var att Metal Mania passade bĂ€ttre för ett fanzine och han tog sedan namnet Metallica för sitt nystartade band.[5] DĂ„ bandet behövde ytterligare en gitarrist satte Ulrich in en annons i en lokal nyhetstidning. Dave Mustaine svarade pĂ„ annonsen och efter en provspelning blev han medlem i gruppen. Metallica gjorde sin första spelning i Anaheim i Kalifornien, den 14 mars 1982. PĂ„ sin första konsert spelade bandet sina egna lĂ„tar "Hit the Lights" och "Jump in the Fire" samt covers pĂ„ lĂ„tar av bland andra Diamond Head och Savage.[10]

I början av 1982 slĂ€ppte Metallica en första demoinspelning vilket ledde till att de fick agera förband Ă„t Saxon pĂ„ klubben Whiskey A Go Go i Los Angeles. Spelningen den 27 mars innehöll framför allt covers av lĂ„tar frĂ„n olika NWOBHM-band, men ocksĂ„ Dave Mustaines nya lĂ„t "Metal Militia". Metallica anlitade ytterligare en gitarrist, Damien C. Philips (eg. Brad Parker) inför sin spelning pĂ„ Consert Factory i Costa Mesa 23 april samma Ă„r. Ännu en ny lĂ„t, "The Mechanix" framfördes under denna kvĂ€ll. Detta blev dock det enda framtrĂ€dandet med Philips som dĂ€refter lĂ€mnade bandet.[10]

Metallica spelade in fyra spÄrs-demon "Power Metal" som innehÄller lÄtarna "Hit the Lights", "Jump in the Fire", "The Mechanix", och "Motorbreath". Hetfield sjöng pÄ denna demo endast i vÀntan pÄ att bandet skulle hitta en riktig sÄngare. Tillsammans med sÄngaren och gitarristen Jeff Warner framtrÀdde bandet pÄ Consert Factory i Los Angeles som förband till Roxy Rollers, Leatherwolf och August Redmoon. Spelningen var ingen succé och Warner fick lÀmna bandet.[10]

I juni slÀpptes samlingsalbumet Metal Massacre dÀr Metallica deltog med lÄten "Hit the Lights". Bandet sökte fortfarande en sÄngare, men den tillfrÄgade John Bush frÄn Armored Saint, senare i Anthrax, tackade nej. Samma mÄnad slÀppte Metallica sin första studioproducerade demo, No Life 'Til Leather, vilken snart cirkulerade inom underground-scenens "tape trading"-system. Demon innehÄller bland andra lÄtarna "Jump in the Fire" och "Seek & Destroy", som bandet spelade pÄ sina konserter Ànnu Är 2010, och ledde till att Metallicas namn började spridas internationellt.[10]

McGovney lÀmnade Metallica i november 1982. De andra i bandet flyttade dÄ vidare till San Francisco vilket bland annat var ett krav frÄn Cliff Burton som i slutet av december intog platsen som bandets basist. Burtons ankomst i Metallica innebar ocksÄ fler influenser i musiken av amerikansk och engelsk punk samt progressiv rock frÄn tidigt 70-tal. I San Francisco delade Metallica scen med band som Possessed, Metal Church och Exodus.[11]

NÀsta demoslÀpp blev live-utgÄvan Metal Up Your Ass som spelades in under en konsert 29 november pÄ The Old Waldorf, i San Francisco. Demon innehÄller tio lÄtar medan en elfte, "The Prince", som ocksÄ spelades under kvÀllen inte kom med eftersom inspelningsbandet tog slut.[12] Inspelningen skickades bland annat till Jonny Zazula, som vid denna tid var Anthrax manager, vilket resulterade i att Zazula genast arrangerade en Metallica-turné till stÀder pÄ den amerikanska vÀstkusten.

Alkoholrelaterade problem innebar samarbetssvÄrigheter mellan Dave Mustaine och övriga medlemmar vilket ledde till att bandet avskedade Mustaine mitt under vÀstkust-turnén. Han gjorde sin sista spelning med bandet 9 april 1983 i Brooklyn i New York. Mustaine repade sig dock snabbt och bildade snart thrash metal-bandet Megadeth. Kirk Hammett, tidigare i Exodus, anlitades dÀrefter som gitarrist och hans första spelning med bandet skedde redan den 16 april pÄ The Showplace i Denver i New Jersey. Under kvÀllen spelade ocksÄ bland andra black metal-bandet Venom.

Innan det blev dags för Metallicas första fullÀngdsalbum gavs ytterligare tvÄ demor ut, "Horsemen of the Apocalypse" och "Megaforce demo". "Megaforce demo", vilken ocksÄ benÀmns "KUSF demo" och "Whiplash/No Remorse demo" Àr den enda utgÄva dÀr bÄde Dave Mustaine och Cliff Burton spelar. Det Àr ocksÄ den första inspelning som gjordes med Cliff Burton.[13]

Debutalbumet och Ride the Lightning (1983–1985)

[redigera | redigera wikitext]

Debutalbumet Kill 'em All slÀpptes 13 juli 1983 av Zazulas nystartade Megaforce Records. Skivan var frÄn början tÀnkt att kallas "Metal Up Your Ass", men det accepterades inte av skivbolaget varvid Cliff Burton yttrade "Just fuckin' kill 'em all", vilket gav upphov till nuvarande titel.[14] Kill 'Em All har kallats det första riktiga thrash metal-albumet pÄ grund av dess snabba, aggressiva och tunga sound. James Hetfields röst var Ànnu vÀldigt ljus pÄ den hÀr skivan. Metallica anvÀnde sig av flera av Dave Mustaines lÄtar pÄ skivan, bland annat "Mechanix", (nuvarande "The Four Horsemen") och "Metal Militia".

Albumets betydelse för thrash metal-scenens utveckling Àr oomtvistad, band över hela vÀrlden erkÀnner betydelsen av detta Metallicas första album för sin egen utveckling. Minst tio gÄnger har andra band gett ut covers pÄ vart och ett av skivans tio spÄr.[15] I januari 1984 gavs "Jump in the Fire" ut som första singel, pÄ 12"-vinyl, med "live"-versioner av "Seek and Destroy" och "Phantom Lord" som B-sida. Dessa var dock inspelade i studio med pÄlagt publikljud.[16] En turné med Venom tog Metallica till Europa dÀr bland annat NederlÀnderna och Storbritannien gÀstades. I juni gjorde Metallica ytterligare nÄgra Europaspelningar som support till Twisted Sister och dÀrefter begav sig bandet till Lars Ulrichs hemland Danmark.

Metallica valde att spela in sitt andra album med danske Flemming Rasmussen som nyligen producerat Rainbows album Difficult to Cure. Det nya Metallica-albumet spelades in pĂ„ en och en halv mĂ„nad i Sweet Silence Studios i Köpenhamn. Bandets andra album, Ride the Lightning gavs ut av Megaforce Records/Elektra Records i augusti 1984. Även pĂ„ detta album Ă€r Dave Mustaine medskribent till tvĂ„ av lĂ„tarna, titelspĂ„ret och det avslutande spĂ„ret "The Call of Ktulu". Ride the Lightning anses vara ett mognare album Ă€n Kill 'em All, och varenda lĂ„t pĂ„ skivan handlar i nĂ„gon form om döden, genom sjĂ€lvmord, drunkning, kĂ€rnvapenkrig osv.[15] PĂ„ Ride the Lightning anvĂ€nde Metallica ett annorlunda sound jĂ€mfört med Kill 'em All, en blandning av thrash metal och heavy metal. Gitarrerna hade ocksĂ„ ett större ljud, och lĂ„tarna var lĂ€ngre. Nu visar Metallica Ă€ven en kĂ€nsligare sida, med lĂ„ten "Fade to Black". Detta gjorde att Metallica skilde sig frĂ„n andra thrash metalband som Slayer, Testament och Exodus. Metallica höll sin första konsert i Sverige[17] den 12 december 1984 med ett framtrĂ€dande pĂ„ Göta Lejon i Stockholm under sin Ride the Lightning-turnĂ©.

Om Kill 'Em All kom att innebÀra ett startskott för utvecklingen av thrash metal-genren, blev Ride the Lightning, som var mer lÀttillgÀngligt, det album som förde ut genren till bredare publikgrupper. I samband med albumslÀppet lÀmnade ocksÄ Metallica samarbetet med Zazula och Megaforce Records och skrev kontrakt med Elektra. Alltmer efterfrÄgade spelade Metallica i augusti 1985 pÄ Monsters of Rock med band som Bon Jovi, Marillion och huvudakten ZZ Top och pÄ nyÄret spelade de i San Francisco tillsammans med Exodus, Metal Church och, kanske nÄgot förvÄnande, Dave Mustains Megadeth.[15]

Genombrottet och Cliff Burtons död (1986–1990)

[redigera | redigera wikitext]

1986 var ett omvÀlvande Är för Metallica. Inte bara för att deras storsÀljande album Master of Puppets gavs ut, utan Àven för att basisten Cliff Burton omkom vid en bussolycka pÄ E4:an vid den lilla orten Dörarp, strax norr om Ljungby i Sverige.

Inför inspelningen av sitt tredje album hade Metallica valt att ÄtervÀnda till Köpenhamn och Sweet Silence Studios. Master of Puppets spelades in under tre mÄnader och gavs ut av Elektra i februari 1986. Albumet innehÄller mÄnga kÀnda lÄtar till exempel "Battery", "Master of Puppets", "Welcome Home (Sanitarium)", "Disposable Heroes", "Damage Inc." och instrumentallÄten "Orion" som man ofta förknippar med Cliff Burton. Med detta album kom ocksÄ Metallicas riktiga genombrott och det blev det första thrash-albumet att placera sig pÄ amerikanska Billboard Top 100-listan.[18] Lanseringen stöddes av en USA-turné som förband till Ozzy Osbourne. En Europaturné genomfördes tillsammans med Anthrax. PÄ vÀg frÄn en konsert i Stockholm mot Köpenhamn den 27 september, Äkte turnébussen av den isiga vÀgen i nÀrheten av Ljungby och Burton kastades ur bussen och dog omedelbart.

Med stöd av Burtons förÀldrar för att fortsÀtta, genomförde bandet auditions för att finna en ersÀttare. Valet blev Jason Newsted, tidigare i Flotsam And Jetsam, och redan en mÄnad efter Burtons död genomförde han och Metallica en sedan tidigare planerad turné i Japan, och i januari 1987 ÄtervÀnde bandet för spelningar i Europa och Skandinavien.

I augusti 1987 slÀppte Metallica en EP, Garage Days Re-Revisited, med fem coverinspelningar av lÄtar av Diamond Head, Holocaust, Killing Joke, Budgie och Misfits. Under Äret utgavs ocksÄ bandets första video, en hyllning till Burton kallad Cliff 'em All, innehÄllande liveupptagningar inspelade 1983-1986. Under hösten deltog Metallica Äter i Monsters of Rock-turnén, med Bon Jovi som huvudakt i England, och med Deep Purple som förstanamn nÀr turnén fortsatte pÄ den europeiska kontinenten.

Metallicas nÀsta album, ...And Justice for All Àr det första studioalbumet med Jason Newsted pÄ bas och Àven som medkompositör, till öppningslÄten "Blackened". Albumet slÀpptes i september 1988, av Elektra i USA men i övriga vÀrlden av Metallicas nya skivbolag Vertigo, Àgt av Polygram. ...And Justice for All blev en kommersiell framgÄng med en topplacering som nummer sex pÄ Billboardlistan.[19] Albumet fick Àven en Grammy-nominering men förlorade mot Jethro Tull. DÀremot fick Metallica Äret dÀrpÄ en Grammy för singeln "One" frÄn ...And Justice for All.[20] Bandets första musikvideo gjordes ocksÄ till lÄten "One", och denna singel spelades flitigt pÄ radio.[18]

PĂ„ albumet hörs basen vĂ€ldigt lite. Enligt Newsted var det en del i de övriga medlemmarnas nedsĂ€ttande behandling av honom, liksom att de inte tog notis om hans musikaliska idĂ©er. Även framöver hade Newsted svĂ„righeter att bli accepterad som fullvĂ€rdig medlem av Metallica.[21]

Efter slÀppet genomförde Metallica en vÀrldsturné med början i Europa och den första spelningen i Budapest, Ungern, för att sedan fortsÀtt med en USA-turné med Queensrÿche som support och avsluta det hela i Sydamerika. I maj 1990 turnerade bandet Äter i Europa, denna gÄng med Dio som support, innan man Äter gick in i studion för att spela in sitt femte album.

VĂ€rldsstjĂ€rnor – The Black Album (1991–1994)

[redigera | redigera wikitext]

Det storsÀljande albumet Metallica, Àven kÀnt som The Black Album pÄ grund av omslaget med en svart orm pÄ svart bakgrund, gavs ut 1991. Det sjÀlvbetitlade albumet spelades in i One On One Studios i Los Angeles, och bandet avbröt hÀrmed samarbetet med Flemming Rasmussen. Med Bob Rock som ny producent kom ljudlandskapet att skilja sig mycket frÄn den föregÄende skivan. Albumet har sÄlt överlÀgset mest av alla Metallica-album med över 22 miljoner sÄlda exemplar, varav 15 miljoner bara i USA. Detta ledde ocksÄ till en förstaplacering pÄ amerikanska försÀljningslistan, [19] med en försÀljning pÄ 598 000 exemplar första veckan och den lÄg kvar pÄ Billboard 200-listan i 85 veckor.[22]

Metallicas stil Àndrades radikalt pÄ den hÀr skivan. Men skivan blev accepterad och mycket uppskattad av fansen och kritikerna. Albumet innehÄller lÄtar som "Enter Sandman" och "Nothing Else Matters" som blev mycket populÀra. Andra kÀnda lÄtar frÄn albumet Àr till exempel "Sad But True", "The Unforgiven" och "Wherever I May Roam". Metallica förmÄdde med The Black Album att skapa en skiva som dels har gjort ett odiskutabelt avtryck i hÄrdrockens historia, dels blev en kommersiell framgÄng.[22] Albumet "Metallica" gav ocksÄ bandet deras hittills enda Grammy för ett album.[20]

I augusti deltog bandet Äter i Monsters of Rock-turnén i Europa som "special guests" till AC/DC och dÀrefter gjordes en konsert i Moskva 28 september pÄ Tusjinos flygfÀlt inför en publik pÄ en halv miljon mÀnniskor.[22] Metallica ÄtervÀnde hem till San Franciscos Day of the Green-festival innan man startade vÀrldsturnén Wherever I May Roam.

Under 1992 genomfördes ett antal turnĂ©er och konserter, bland annat som huvudakt i Monsters of Rock tillsammans med Guns 'n Roses och med support av Motörhead och Faith No More. Hetfield blev under en konsert illa brĂ€nd av scenfyrverkeriet och för Ă„terstoden av spelningarna pĂ„ turnĂ©n anlitades Metal Churchs John Marshall som gitarrist. Året dĂ€rpĂ„ turnerade Metallica Ă€ven i Asien, Australien och Sydamerika. I november 1993 slĂ€pptes Live Shit: Binge & Purge, en samlingsbox bestĂ„ende bland annat av tre CD frĂ„n en konsert i Mexico City 1993, under Nowhere Else to Roam-turnĂ©n, tvĂ„ videor frĂ„n en konsert i San Diego 1992, under Wherever I May Roam-turnĂ©n, en video frĂ„n en konsert i Seattle 1989, under Damaged Justice-turnĂ©n samt ett 72-sidigt hĂ€fte.

The Live Shit-turnén genomfördes under 1994 med support av Danzig och Candlebox, och Metallica var en av huvudattraktionerna pÄ sommarens Woodstock '94-festival. Turnén avslutades i Florida i augusti och vid spelningen 21 augusti inviterades Judas Priest-sÄngaren Rob Halford upp pÄ scen och deltog med sÄng i lÄten "Rapid Fire".[23]

Musikstilen Ă€ndras – Load, Reload och Garage Inc. (1995–1999)

[redigera | redigera wikitext]

VinterhalvÄret 1995-1996 spelade bandet in material till sitt kommande album. Load gavs ut i juni 1996 och förvÀntningarna inför det nya Metallicaalbumet var höga efter succén med The Black Album. Första veckan sÄldes 680 000 exemplar av skivan och detta gav Äter Metallica en förstaplacering pÄ Billboardlistan. Totalt sett blev dock inte albumet en av Metallicas större framgÄngar, snarast lyckades det göra bÄde de gamla och de nyare fansen besvikna. Vissa bilder i skivans texthÀfte upprörde mÄnga fans dÄ bandmedlemmarna var sminkade, kortklippta och med en annorlunda klÀdstil.[23] Flera lÄtar frÄn albumet spelades dock flitigt pÄ radiostationerna och spÄr som "Until It Sleeps", "Hero of the Day" och "Mama Said" blev populÀra singlar.[23]

Trots det jÀmförelsevis svala mottagandet av albumet behöll Metallica sin popularitet och den amerikaturné som följde upp Load var den tredje största i USA det Äret, med en omsÀttning pÄ 37 miljoner dollar, endast övertrÀffad av Rolling Stones och U2. Metallica var ocksÄ huvudband pÄ den turnerande Lollapaloozafestivalen med förband som Ramones och Soundgarden.[24]

Året efterĂ„t slĂ€pptes Reload, som delvis innehöll inspelningar gjorda samtidigt med den förra plattans. Förstasingeln "The Memory Remains" har bakgrundssĂ„ng framförd av Marianne Faithfull och pĂ„ "Low Man's Lyric" förekommer fiolspel av Bernardo Bigalli. Reload gavs ut av skivbolaget Vertigo i november 1997 och sĂ„lde 435 000 exemplar under första veckan. Den blev dĂ€rmed etta pĂ„ försĂ€ljningslistan i USA. Metallica tilldelades ocksĂ„ GrammyutmĂ€rkelsen "Best Metal Performance" för lĂ„ten "Better than you".[20] LĂ„tarna "Fuel", "The Memory Remains", "The Unforgiven II" och "Better Than You" slĂ€pptes som singlar. "The Unforgiven II" blev likt en uppföljare till den tidigare populĂ€ra lĂ„ten "Unforgiven". Det rĂ„der delvis samma tongĂ„ngar i de bĂ„da lĂ„tarna. De bĂ„da skivorna har mycket liknande omslag och anses ofta likna varandra, Ă€ven musikmĂ€ssigt.

1998 utgavs dubbel-CD:n Garage Inc., som var en samling av covers gruppen hade spelat in under hela sin existens, allt ifrÄn B-sidor frÄn tidiga singlar till nyinspelningar. Bland annat ingÄr hela EP:n Garage Days Re-Revisited frÄn 1987. OcksÄ ett spÄr frÄn denna platta gav en Grammy, nÀmligen Thin Lizzy-covern "Whiskey in the Jar".[20] I december samma Är slÀppte de DVD:n Cunning Stunts, en liveinspelning frÄn Fort Worth i Texas under Poor Touring Me-turnén. I april 1999 samarbetade bandet ihop med dirigenten Michael Kamen och spelade tvÄ shower i San Francisco tillsammans med en symfoniorkester. Konserten gavs ut pÄ albumet S&M 23 november samma Är.

Napster, interna problem och St. Anger (2000–2004)

[redigera | redigera wikitext]

År 2000 fick Metallica erbjudande att spela in ett soundtrack-spĂ„r till filmen Mission: Impossible 2. LĂ„ten skrev Hetfield pĂ„ en dag och resultatet blev "I Disappear" som ocksĂ„ gavs ut som singel. Singeln hade dock börjat spridas pĂ„ nĂ€tet redan innan den officiellt hade slĂ€ppts, och detta blev starten pĂ„ en strid mellan Metallica och fildelningsföretaget Napster. Lars Ulrich, tillsammans med bland andra rapparen Dr. Dre, stĂ€mde Napster för att ha spridit deras musik utan tillstĂ„nd. De juridiska agerandet resulterade i en överenskommelse dĂ€r mer Ă€n 300 000 anvĂ€ndare avstĂ€ngdes frĂ„n Napsters tjĂ€nster. MĂ„nga fans var kritiska till Metallicas sĂ€tt att hantera detta. [25]

Sommaren 2000 Àgnade Metallica en nordamerikaturné kallad Summer Sanatorium med support av Korn, Kid Rock och Powerman 5000. I februari 2001 lÀmnade Jason Newsted gruppen. Anledningen var frÀmst att de andra i bandet hade skaffat familj och barn medan Newsted sjÀlv ville Àgna all sin tid Ät musiken; han hade ett eget band vid sidan om Metallica, Echobrain. NÀr han ville ta ledigt frÄn Metallica under ett Är för att Àgna all sin tid Ät sitt andra band sa resten av gruppen ifrÄn. DÄ bestÀmde sig Newsted för att hoppa av Metallica. Spekulationerna kring vem som skulle bli ny basist tog fart och ett par aktuella namn var Mike Inez, tidigare med Ozzy Osbourne och Alice in Chains, och Pete Way frÄn UFO. Hammett, Hetfield och Ulrich beslutade dock att spela in sitt nÀsta album som en trio.

Metallica saknade basist i tvÄ Är, och producenten Bob Rock fick spela bas under delar av St. Anger-inspelningen och Àven under en del liveframtrÀdanden. I februari 2003 tillkÀnnagavs Robert Trujillo, tidigare i Suicidal Tendencies och Ozzy Osbourne, som ny basist i bandet. Den tidigare Metallica-basisten Jason Newsted blev senare basist för Ozzy Osbourne.[26] Trujillos första framtrÀdande med Metallica blev i en MTV-show dÀr flera olika artister tolkade Metallica-lÄtar. Sum 41 framförde "For Whom The Bell Tolls" och "Enter Sandman", Staind spelade "Nothing Else Matters", Avril Lavigne gjorde en cover pÄ "Fuel" medan rapparen Snoop Dog tolkade "Sad but True". Korn framförde "One" och Limp Bizkit tolkade "Sanitarium" innan Metallica sjÀlva avslutade kvÀllen.

Basisten Jason Newstedt lÀmnade Metallica i januari 2001 efter 15 Är i bandet.

I juni samma Är utgavs albumet St. Anger som gick in pÄ första plats pÄ Billboardlistan med 416 000 sÄlda album första veckan. I Storbritannien la den sig som trea pÄ försÀljningslistan medan den i de skandinaviska lÀnderna landade pÄ första plats.[26] Albumet fick ljummen kritik och blev bland annat kritiserat för att ha inslag av sÄ kallade nu-metal. Efter albumslÀppet gav sig Metallica ut pÄ turné, Madly In Anger With the World, vilken höll pÄ till november 2003. Trots kritiken mot det senaste albumet fyllde Metallica arenorna runt om i Europa med exempelvis 46 000 besökare pÄ Olympiastadion i Helsingfors, Finland, och framtrÀdandet pÄ Rock in Rio-festivalen i Lissabon, Portugal, sÀndes live över tevekanaler i 45 olika lÀnder.

Filmen Some Kind of Monster hade premiÀr i juli 2004 och skildrar osminkat bandets problem frÄn Newsteds avhopp fram till turnén med St Anger. Bandet hade tvingats anlita en psykolog Phil Towle, för att lösa de interna problemen och en stor del av inspelningarna gick Ät till grÀl, i synnerhet mellan Ulrich och Hetfield. En tid senare blev Hetfield Àven inlagd pÄ avgiftning för vad som visade sig vara ett omfattande alkoholmissbruk. Denna dokumentÀr ger egentligen en föga smickrande bild av i synnerhet Ulrich och Hetfield och de "rockstjÀrnelater" bandet skaffat sig under senare Är. Under Är 2005 tog de en paus men hade tvÄ spelningar dÄ de agerade som förband Ät The Rolling Stones i San Francisco, 13 och 15 november. Bandet öppnade bÄda konserterna med första halvan av instrumentalklassikern "Orion" som slÀpptes pÄ skivan Master of Puppets 1986. Detta var första gÄngen nÄgonsin den delen av lÄten spelades live.

Death Magnetic och eget skivbolag (2005–2015)

[redigera | redigera wikitext]

Den 30 november 2005 meddelade bandets trummis Lars Ulrich till en dansk nyhetstidning att bandet Äterigen hade gÄtt in i studion för att göra en ny skiva. Skivan producerades av Rick Rubin som tidigare jobbat med bland andra Slayer, AC/DC, System of a Down, Johnny Cash, Red Hot Chili Peppers och Nirvana. I och med detta bröts samarbetet med den tidigare producenten Bob Rock. Sommaren 2007 var bandet ute pÄ en turné kallad Sick of the Studio"tillsammans med HIM. Bland annat var man i Sverige pÄ Stockholms Stadion den 12 juli. Konserten fick högsta betyg i bland annat Aftonbladet.[27]

Metallicas nionde studioalbum, Death Magnetic, gavs ut av Warner Bros., 12 september 2008. Albumet gick upp pÄ första plats pÄ försÀljningslistorna i USA och Kanada.[19] Den första singeln frÄn plattan, "The Day That Never Comes", slÀpptes 21 augusti.[28] Ytterligare singlar blev "My Apocalypse", "Cyanide", "The Judas Kiss" och "All Nightmare Long". Musikvideor har slÀppts för "The Day That Never Comes", "All Nightmare Long" och "Broken, Beat & Scarred".[29]

År 2007 och 2008 medverkade Metallica i Live Earth-galan pĂ„ Wembleystadion i London. Metallica startade Death Magnetic-turnĂ©n i Amerika hösten 2008 och fortsatte i Europa vĂ„ren 2009. I mars kom turnĂ©n till Sverige inför tvĂ„ utsĂ„lda spelningar i Globen. Konserten 7 mars genomfördes medan söndagens konsert fick stĂ€llas in eftersom Hetfield blivit matförgiftad och fick föras till sjukhus.[30] Konserten genomfördes till slut den 4 maj 2009 i Globen. Bandets medlemmar drev med matförgiftningen bĂ„de pĂ„ scen och bland annat genom att bjuda pĂ„ t-shirts med tryck som anspelade pĂ„ Hetfields matförgiftning.[31]

Hammett och Hetfield i London 2008.

Metallica gjorde sitt för Äret tredje Sverigebesök dÄ de kom till Hultsfred, Folkets Park den 18 juli 2009 som huvudband i den nya Europa-turnerande festivalen Sonisphere. Det var Metallicas första festivalbesök i Sverige.

Under sommaren 2010 gjorde Metallica ett antal konserter i Europa med Sonispherefestivalen. I juni genomfördes spelningar i bland annat Tjeckien, Bulgarien, Grekland och Turkiet tillsammans med de andra tre banden i The Big Four of Thrash, Slayer, Anthrax och Megadeth.[32][33] Death Magnetic tour avslutades den 21 november 2010. Bandet hade dÄ varit pÄ turné i över tvÄ Är.

Sommaren 2011 genomfördes fler gemensamma konserter med The Big Four of Thrash, bland annat som en del av Sonispherefestivalen i England 8 juli,[34] och i Frankrike 9 juli[35]. The Big Four upptrÀdde Àven 23 april i Kalifornien, USA,[36] i Tyskland 2 juli,[37] Sverige 3 juli[38] och Italien 6 juli 2011[39]. I juni 2011 tillkÀnnagav Metallica och Lou Reed att de inlett ett samarbete och att det gemensamma albumet Lulu slÀpps 31 oktober.[40] I september publicerades lÄtlista och omslagsbild pÄ den gemensamma sajten loureedmetallica.com.[41] I oktober bekrÀftade Robert Trujillo att Metallica hade börjat skriva pÄ sitt nya album. Lars Ulrich sa i en intervju att albumet slÀpps tidigt 2015.

2012 startade bandet skivbolaget Blackened Recordings, som köpt alla rÀttigheter till sina tidigare inspelningar.[42]

Hardwired...To Self Destruct (2016–2021)

[redigera | redigera wikitext]

Den 18 augusti 2016 blev det klart att bandet skulle slÀppa sitt tionde studioalbum Hardwired...to Self-Destruct i november samma Är. Med beskedet slÀpptes Àven första singeln frÄn albumet, vilken heter "Hardwired". Skivan Àr ett 77 minuter lÄngt dubbelalbum. NÀsta singel, "Moth Into Flame", slÀpptes med video 26 september.[43] Albumet gavs ut pÄ Blackened 18 november 2016.

72 Seasons (2022-)

[redigera | redigera wikitext]

Den 28 november 2022 tillkĂ€nnagav Metallica att de skulle slĂ€ppa sitt elfte studioalbum 72 seasons den 24 april nĂ€stkommande Ă„r. Samtidigt lanserades singeln "Lux Æterna". Albumet kommer att innehĂ„lla 12 spĂ„r pĂ„ sammanlagt 77 minuter.[8] I samband med lanseringen Ă„ker Metallica Ă€ven pĂ„ vĂ€rldsturnĂ© med besök i Göteborg 16 och 18 juni 2023. Totalt besöker bandet 22 stĂ€der med tvĂ„ spelningar i varje stad. Spelningarna följer konceptet "No repeat weekend" vilket innebĂ€r att de tvĂ„ konserterna i varje stad kommer att ha helt olika setlists frĂ„n varandra.[9]

Polarpriset 2018

[redigera | redigera wikitext]

År 2018 tilldelades Metallica Polarpriset. De blev dĂ€rmed första metalband att tilldelas priset. I juryns motivering sĂ€gs bland annat att "Inte sedan Wagners kĂ€nslostormar och Tjajkovskijs kanoner har nĂ„gon skapat musik som varit sĂ„ fysisk och ursinnig, men Ă€ndĂ„ samtidigt tillgĂ€nglig".[44]

Medlemmar

[redigera | redigera wikitext]

Nuvarande medlemmar

[redigera | redigera wikitext]

Tidigare medlemmar

[redigera | redigera wikitext]
  • Ron McGovney – basgitarr (1981–1982)
  • Dave Mustaine – sologitarr, bakgrundssĂ„ng (1981–1983)
  • Cliff Burton – basgitarr, bakgrundssĂ„ng (1982–1986; död 1986)
  • Jason Newsted – basgitarr, bakgrundssĂ„ng (1986–2001)

Turnerande musiker

[redigera | redigera wikitext]

Tekniker

[redigera | redigera wikitext]

Diskografi

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Metallicas diskografi
Studioalbum

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ lĂ€s online, www.grammy.com .[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  2. ↑ Rock and Roll Hall of Fame-ID: metallica.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  3. ↑ C More Live +: Metallica – Minneapolis, MN – Saturday, August 20, 2016 – SOLD OUT Arkiverad 16 augusti 2016 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine.
  4. ↑ "RIAA - Gold & Platinum" Arkiverad 1 juli 2007 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine.. LĂ€st 14 mars 2009.
  5. 1 2 Sharpe-Young, Garry (2007). Metal: The Definitive Guide. sid. 120. ISBN 978-1-906002-01-5. https://archive.org/details/metaldefinitiveg0000shar
  6. ↑ Sharpe-Young, Garry (2007). Metal : The Definitive Guide. sid. 112. ISBN 9781906002015. https://archive.org/details/metaldefinitiveg0000shar
  7. ↑ ”Metallica och Lou Reed”. Arkiverad frĂ„n originalet den 24 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160324194227/https://metallica.com/page.asp?ps_key=4f31377a8b5746e1b0437710353b2797. LĂ€st 22 oktober 2026.
  8. 1 2 Rock and Roll Hall of Fame – Metallica
  9. 1 2 Polar Music Prize officiella webbplats LĂ€st 16 februari 2018.
  10. 1 2 3 4 Sharpe-Young, Garry (2007). Metal : The Definitive Guide. sid. 121. ISBN 978-1-906002-01-5. https://archive.org/details/metaldefinitiveg0000shar
  11. ↑ Sharpe-Young, Garry (2007). Metal : The Definitive Guide. sid. 122. ISBN 978-1-906002-01-5. https://archive.org/details/metaldefinitiveg0000shar
  12. ↑ "Metal Up Your Ass" pĂ„ Encyclopaedia Metallum Arkiverad 8 september 2009 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine. LĂ€st 2009-03-14
  13. ↑ "Megaforce demo" pĂ„ Encyclopaedia Metallum Arkiverad 24 december 2008 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine. LĂ€st 2009-03-14
  14. ↑ "Kill 'em All" pĂ„ Encyclopaedia Metallum LĂ€st 2009-03-14
  15. 1 2 3 Sharpe-Young, Garry (2007). Metal : The Definitive Guide. sid. 124. ISBN 978-1-906002-01-5. https://archive.org/details/metaldefinitiveg0000shar
  16. ↑ "Jump in the Fire" pĂ„ Encyclopaedia Metallum LĂ€st 2009-03-14
  17. ↑ Dec 12 1984, Metallicas konserthistorik, s204 /setlist.fm (lĂ€st 29 september 2025)
  18. 1 2 Sharpe-Young, Garry (2007). Metal : The Definitive Guide. sid. 125. ISBN 9781906002015. https://archive.org/details/metaldefinitiveg0000shar
  19. 1 2 3 Allmusic - Metallica Charts & Awards LĂ€st 2009-03-15
  20. 1 2 3 4 Allmusic - Metallica Grammy awards LĂ€st 2009-03-15
  21. ↑ Playboy.com - Intervju med Metallica i april 2001 Arkiverad 19 oktober 2007 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine. LĂ€st 2009-03-15
  22. 1 2 3 Sharpe-Young, Garry (2007). Metal : The Definitive Guide. sid. 126. ISBN 9781906002015. https://archive.org/details/metaldefinitiveg0000shar
  23. 1 2 3 Sharpe-Young, Garry (2007). Metal : The Definitive Guide. sid. 127. ISBN 9781906002015. https://archive.org/details/metaldefinitiveg0000shar
  24. ↑ Sharpe-Young, Garry (2007). Metal : The Definitive Guide. sid. 128. ISBN 9781906002015. https://archive.org/details/metaldefinitiveg0000shar
  25. ↑ Sharpe-Young, Garry (2007). Metal : The Definitive Guide. sid. 129. ISBN 9781906002015. https://archive.org/details/metaldefinitiveg0000shar
  26. 1 2 Sharpe-Young, Garry (2007). Metal : The Definitive Guide. sid. 130. ISBN 9781906002015. https://archive.org/details/metaldefinitiveg0000shar
  27. ↑ Aftonbladet om Metallica pĂ„ Stadion 2007
  28. ↑ Metallicas webbnyheter 20 augusti 2008 Arkiverad 22 augusti 2008 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine. LĂ€st 2008-08-20
  29. ↑ "Death Magnetic" pĂ„ Encyclopaedia Metallum LĂ€st 2009-03-15
  30. ↑ Aftonbladet om instĂ€lld Globenkonsert 8 mars 2009 LĂ€st 2009-03-15
  31. ↑ Aftonbladet om konserten den 5 maj
  32. ↑ ”Official: Sonisphere Festival 2010”. Sonisphere. Arkiverad frĂ„n originalet den 24 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100824030511/http://www.sonispherefestivals.com/. LĂ€st 20 maj 2010.
  33. ↑ ”World Magnetic Tour - 2010”. Metallica.com. Arkiverad frĂ„n originalet den 20 maj 2010. https://web.archive.org/web/20100520015403/http://www.metallica.com/page.asp?id=13367. LĂ€st 20 maj 2010.
  34. ↑ ”'Tallica At Sonisphere U.K.”. Metallica.com. Arkiverad frĂ„n originalet den 16 december 2010. https://web.archive.org/web/20101216124017/http://www.metallica.com/index.asp?item=603513. LĂ€st 7 mars 2011.
  35. ↑ ”MORE Big 4!”. Metallica.com. Arkiverad frĂ„n originalet den 11 mars 2011. https://web.archive.org/web/20110311010314/http://www.metallica.com/index.asp?item=603522. LĂ€st 7 mars 2011.
  36. ↑ ”The Big Four Coming To The States”. Metallica.com. Arkiverad frĂ„n originalet den 3 mars 2011. https://web.archive.org/web/20110303125824/http://www.metallica.com/index.asp?item=603555. LĂ€st 7 mars 2011.
  37. ↑ ”The Big 4...European Edition Continued”. Metallica.com. Arkiverad frĂ„n originalet den 7 mars 2011. https://web.archive.org/web/20110307011809/http://www.metallica.com/index.asp?item=603585. LĂ€st 7 mars 2011.
  38. ↑ ”Big 4 To Sweden!”. Metallica.com. Arkiverad frĂ„n originalet den 5 mars 2011. https://web.archive.org/web/20110305164835/http://www.metallica.com/index.asp?item=603600. LĂ€st 7 mars 2011.
  39. ↑ ”Big 4 Again!”. Metallica.com. Arkiverad frĂ„n originalet den 11 mars 2011. https://web.archive.org/web/20110311010021/http://www.metallica.com/index.asp?item=603592. LĂ€st 7 mars 2011.
  40. ↑ ”Secret Recording Project?”. Metallica.com. Arkiverad frĂ„n originalet den 18 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zXoq0kSN?url=http://www.metallica.com/news/20110615_news.asp. LĂ€st 19 september 2011.
  41. ↑ ”LULU”. Lou Reed & Metallica. http://www.loureedmetallica.com/lulu.php. LĂ€st 19 september 2011.
  42. ↑ ”Rolling Stone: Metallica Launch New Record Label”. Arkiverad frĂ„n originalet den 4 november 2017. https://web.archive.org/web/20171104170823/http://www.rollingstone.com/music/news/metallica-launch-new-record-label-20121130. LĂ€st 15 mars 2015.
  43. ↑ ”Metallica: Moth Into Flame (Official Music Video)”. Youtube. https://www.youtube.com/watch?v=1iprubvCfdM. LĂ€st 26 september 2011.
  44. ↑ ”Polarpriset till Metallica och afghansk organisation”. SvD.se. https://www.svd.se/polarpriset-till-afghansk-organisation. LĂ€st 14 februari 2018.

Externa lÀnkar

[redigera | redigera wikitext]
v ‱ r
Metallica
James Hetfield ‱ Lars Ulrich ‱ Kirk Hammett ‱ Robert Trujillo
Dave Mustaine ‱ Ron McGovney ‱ Cliff Burton ‱ Jason Newsted
Studioalbum
Livealbum
Samlingsalbum
Samarbeten
EP & demo
LĂ„tar
Videoalbum
Relaterade artiklar
v ‱ r
Mottagare av Polarpriset
1992–1999
2000–2009
2010–2019
2020–nutid
HĂ€mtad frĂ„n ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Metallica&oldid=59573750”