Hoppa till innehÄllet

Socken

FrÄn Wikipedia
Ekers socken i NĂ€rke pĂ„ en karta över Örebro hĂ€rad.

Socken (uttal pĂ„ standardsvenska [ˈsʊ̌kːɛn] eller [ˈsɔ̌kːɛn], kognater pĂ„ danska sogn, bokmĂ„l sogn eller sokn, nynorska sokn) Ă€r en administrativ enhet som bildades i Norden vid kristendomens införande som det omrĂ„de dĂ€r de boende försörjde och tillhörde en församling med dess prĂ€st, kyrka, prĂ€stgĂ„rd och kyrkogĂ„rd[1]. Socknar var territoriella enheter som enbart fanns pĂ„ landsbygden dĂ„ stĂ€dernas församlingar fungerade utan socken[2]. Socknarna styrdes av en menighet, i Sverige och Finland benĂ€mnd sockenstĂ€mma, dĂ€r prĂ€sten som var ordförande och de i socknen som betalade grundskatt ingick.

De borgerliga Àrendena som hanterats inom socknen/sockenstÀmman kom under mitten av 1800-talet att brytas ut till sÀrskilda administrativa enheter, i Norge kallade herredskommune/landskommune efter 1837 Ärs formannskapslagar, [3], i Sverige kallade landskommuner efter 1862 Ärs förordning, i Finland kallade kommuner frÄn 1865, i Danmark kallade sognekommun/landskommun efter 1867 Äs landskommunlag[4]. I Finland och Sverige avvecklades samtidigt begreppet socken för frÄgor som hör ihop med kyrkans administrativa omrÄden, som i stÀllet enbart kallades församling, medan i Norge (kyrk-)sokn begreppet behÄllits för den kyrkliga enheten och i Danmark (Folkekirkens) sogn.

PĂ„ 1500-talet infördes Ă€ven socknen i Sverige (med Finland) som enhet för fastighetsredovisningen (jordebokssocken, senare jordregistersocken). Kyrksocknen och jordebokssocknen hade i princip samma yta, men eftersom de hade olika funktion kom de ibland att uppvisa olikheter, men de harmoniserades i Sverige frĂ„n 1882 fram till 1950-talet. I Finland avskaffades jordebok genom lag 1953, medan jordregistersocken i Sverige fortsatte att anvĂ€ndas fram till dess att fastighetsdatareformen genomfördes Ă„ren 1976–1995.

Socknar har för omrÄden pÄ landsbygden, Àven efter kommunreformerna pÄ 1860-talet, fortsatt utgöra grunden för senare lokal kyrklig och politisk indelning

Etymologi

[redigera | redigera wikitext]

Ordet sokn fanns i de germanska sprĂ„ken före kristendomens införande. Det Ă€r ett substantiv som avletts frĂ„n verbet ”söka”[5] och som ursprungligen betydde ”sökande”. Traditionellt har man översatt ordet med "folk som söker sig till samma kyrka", men den direkta kopplingen Ă€r osĂ€ker. Ordet fanns Ă€ven i fornengelskan och betecknade dĂ€r ett territoriellt, privat rĂ€ttsdistrikt, och det Ă€r möjligt att sokn i betydelsen kyrklig församling kommit till de nordiska lĂ€nderna frĂ„n Danelagen genom engelska kyrkomĂ€n.[6][7]

"Socken" anvÀnds huvudsakligen om förhÄllandena i nordiska lÀnderna. Enstaka forskare har dock anvÀnt ordet "socken" Àven om tidiga kristna församlingar i andra europeiska lÀnder.[8]

Socknarna i Norden

[redigera | redigera wikitext]

Kyrksocknarnas uppkomst

[redigera | redigera wikitext]

Ett tĂ€nkbart förlopp för uppkomsten av kyrksocknar i Norden har skisserats av sprĂ„kvetaren Stefan Brink. I det Ă€ldsta missionsskedet, som pĂ„gick under 900- och 1000-talen, byggde stormĂ€n i södra sĂ„vĂ€l som norra Skandinavien, och pĂ„ Island gĂ„rdskyrkor pĂ„ privat initiativ pĂ„ sina gĂ„rdar. Troligen Ă„tföljdes detta inte av nĂ„gon egentlig kyrklig indelning. Mot slutet av 1000-talet och under 1100-talet utövades dĂ€refter en mer aktiv kyrklig ledning, vilket bland annat yttrade sig i upprĂ€ttandet av stift. Under denna period byggde kungar "maktkyrkor" pĂ„ strategiskt viktiga kronogods i Tröndelag i Norge liksom antagligen i delar av Sverige (exempelvis Östergötlands, HĂ€lsinglands och Gotlands kungsgĂ„rdar). Först dĂ€refter skedde en verklig sockenbildning, som till stor del var kopplad till att kyrkan genom stiften införde tiondeinstitutionen i församlingarna. Sockenbildningen skedde alltsĂ„ först nĂ€r bygden redan var kristen. Den kan dĂ€rför sĂ€gas markera missionstidens definitiva slut och bygdens inlemmande i en europeisk kristen kultur i bĂ„de andligt och vĂ€rldsligt avseende.[9]

Kring de centralt belĂ€gna sockenkyrkorna förlades kyrkogĂ„rdar som var gemensamma för bygden, och gĂ„rdarnas egna begravningsplatser övergavs. Exempelvis övergavs SkelettĂ„kern i Ångermanland pĂ„ 1200-talet, som sannolikt lĂ„g kring en gĂ„rdskyrka dĂ€r kristet gravskick hade tillĂ€mpats sedan kring Ă„r 1000.[10]

Danmark

[redigera | redigera wikitext]

Sockenbildningen i Danmark tycks ha skett under en relativt kort tidsperiod. Redan Adam av Bremen, som var verksam pĂ„ 1000-talet, uppger att Danmark var indelat i ett mycket stort antal socknar. Av kyrkolagarna för SjĂ€lland och SkĂ„ne frĂ„n omkring 1170 framgĂ„r att det dĂ„ fanns en fullt utvecklad sockeninstitution.[9] Med nĂ„gra fĂ„ undantag utgjorde kyrksocknar samtidigt ocksĂ„ sjĂ€lvstĂ€ndiga sockenkommuner, fram till kommunreformen 1970, Ă€ven om nĂ„gra kommuner bestod av tvĂ„ eller tre församlingar. Än i dag följer landsbygdens kommungrĂ€nser och skoldistrikt de gamla sockengrĂ€nserna.

Finland

[redigera | redigera wikitext]

I Finland tycks socknarna ha bildats utifrĂ„n förkristna pitĂ€jĂ€ eller stamsocknar, ett slags skattedistrikt som Ă€ven lĂ„g till grund för tingslagen. En central roll i pitĂ€jĂ€ spelade antagligen den gemensamma offerplatsen, hiisi.[9] I det medeltida Finland fanns tvĂ„ slag av församlingar, kyrksocknar och kapell. Kyrksocknen var en sjĂ€lvstĂ€ndig församling med egen kyrkoherde och i större församlingar ocksĂ„ en kapellan. Kapellet var en osjĂ€lvstĂ€ndig enhet under kyrksocknen med ett eget omrĂ„de och kyrkobyggnad, men saknade prĂ€st. DĂ€rtill fanns sjöfararkapell, gĂ„rdskapell och slottskapell, som saknade egentlig församling. De första församlingarna i Finland tillkom genom lokala initiativ. Först dĂ„ Åbo stift och dess förvaltning hade stabiliserats skapades ett i hela landet tĂ€ckande system av kyrksocknar. För den första tidens församlingar finns tvĂ„ olika teorier. Johan Reinhold Aspelin ansĂ„g, att de Ă€ldsta församlingarna var stora och grundade sig pĂ„ de hedniska stamsocknarna. Senare delades dessa i de egentliga kyrksocknarna. Juhani Rinne dĂ€remot menade, att de första församlingarna var mycket smĂ„ och förenades senare till de kyrksocknar vi kĂ€nner frĂ„n hög- och senmedeltid. Aspelins tankegĂ„ng har omfattats av de flesta forskare, men nyare tiders arkeologiska fynd har vĂ€ckt intresse för Rinnes teori (t.ex. Ravattula kyrka, Korois biskopskyrka). Stora kyrksocknar delades, sĂ„ att man grundade kapell i avlĂ€gsna delar, och om befolkningsökningen var stor kunde de bli sjĂ€lvstĂ€ndiga kyrksocknar. Alla kapell blev inte bestĂ„ende och en del kyrksocknar grundades utan att ha börjat som kapell. TidsmĂ€ssigt skedde organisationen av församlingar, sĂ„ att Egentliga Finland ordnades under biskop Tomas tid pĂ„ 1220- och 1230-talet. I Tavastland skedde uppdelningen kring 1200-talets mitt. I övriga Finland genomfördes sockenindelningen före 1200-talets slut eller möjligen redan vid 1200-talets mitt. I Tavastland, Övre Satakunta och Österbotten grundades de Ă€ldsta föramlingarna samtidigt som kyrksocknarna inrĂ€ttades. Åtminstone i Egentliga Finland, pĂ„ Åland och eventuellt i andra kusttrakter har de Ă€ldsta församlingarna tillkommit före kyrksocknen.[11]

Norge

[redigera | redigera wikitext]
Haltdalens stavkyrka i Tröndelag dateras till 1170.

Norges kristnade organiserades i hög grad upp av en stark kungamakt. Kungarna fick stort inflytande pĂ„ den kyrkliga organisationens uppbyggnad. Olav Tryggvason (ca 968–1000) byggde kyrkor i kustlandet, medan Olav Haraldsson (995–1030) sĂ„g till att en huvudkyrka byggdes i varje fylke och sörjde för prĂ€sternas underhĂ„ll. Efterhand tillkom församlingskyrkor inom fylkenas underavdelningar. Det förekom ocksĂ„ att stormĂ€n pĂ„ sina gĂ„rdar uppförde egna ”bekvĂ€mlighetskyrkor”. PĂ„ detta sĂ€tt fick Norge ett system av offentliga och privata kyrkor med olika rang, faststĂ€lld i lagarna. Förebilden till detta system kan ha funnits i England, som missionsarbetet till stor del utgick ifrĂ„n. DĂ€r fanns redan en organisation med kyrkor av olika rang, frĂ„n katedralkyrkor till vanliga sockenkyrkor och privatkapell.[12]

Med 1837 Ärs formannskapslagarna bildades separata herradskommune (landskommun) för de borgerliga frÄgorna utifrÄn soknstrukturen, medan begreppet sokn behölls som namn för de bestÄende primÀra enheterna inom Norska kyrkan, det vill sÀga församlingen. [13]

Sverige

[redigera | redigera wikitext]
AkebÀcks kyrka pÄ Gotland började uppföras i slutet av 1100-talet. Den var följaktligen under danskt herravÀlde under större delen av sin tid, fram till freden i Brömsebro.

Huruvida Àven de svenska kyrksocknarna har sitt ursprung i en förkristen indelning har diskuterats av ett stort antal forskare. Dessa diskussioner har sammanfattats av bland andra Stefan Brink och John Kraft. BÄda drar slutsatsen att sockenbildningen gÄtt till pÄ olika sÀtt i olika landskap, men att det generellt sett inte gÄr att hÀvda att socknarna skulle ha förkristet ursprung.[9][14]

Stefan Brink menar att sockenbildningen i Götaland skedde genom att bönder knöts till ett redan befintligt bestĂ„nd av kyrkor för att bilda bĂ€rkraftiga enheter. Socknarna bestod av en grupp av mĂ€nniskor, utan hĂ€nsyn till nĂ„gon Ă€ldre territoriell indelning. Ölands och Gotlands socknar tillkom troligen under 1100-talet, medan sockenbildningen i Östergötland och VĂ€stergötland tycks ha Ă€gt rum under perioden 1150–1250. I Svealand kan förhĂ„llandena ha varit likartade, men kyrkan torde ocksĂ„ i viss utstrĂ€ckning ha anpassat sig till den ledungsindelning som redan fanns genom att indela socknarna i kontrakt som följde den gamla ledungsindelningen. I Svealands centrala delar verkar sockenbildningen ha börjat under 1100-talet och slutförts under 1200-talet. De Ă€ldsta norrlĂ€ndska socknarna, upp till UmeĂ„ och BygdeĂ„, finns förtecknade i 1314 Ă„rs SexĂ„rsgĂ€rd. De tillkom antagligen under perioden 1150-1300, utifrĂ„n geografiskt sammanhĂ„llna bygder som Ă€lvdalarna,[9] och sockenkyrkorna förlades nĂ€ra kungsgĂ„rdar, gravplatser och offerplatser.

John Kraft har lagt större betoning vid sockenindelningens samband med det förkristna ledungssystemets indelning i hundare och skeppslag, senare hÀrad. Han har landskap för landskap redovisat hur detta samband skulle kunnat se ut. Det Àr emellertid inte sjÀlvklart pÄ vilket sÀtt ett sÄdant samband skulle ha sett ut, eftersom bÄde hundare och skeppslag var en mer vittomfattande indelning Àn vad socknarna blev.[14]

I Sverige fick socknen och dess invÄnare en sjÀlvstÀndighet av ett slag som var okÀnd i den kanoniska rÀtten. I landskapslagarnas kyrkobalkar Àr prÀsten och sockenborna tvÄ parter med ömsesidiga rÀttigheter och skyldigheter. Se exempelvis VÀstgötalagen.[15]

Det innebar att socknen tidigt fick funktioner som grundades i ett gemensamt ansvarstagande för församlingens vÀl och ve pÄ flera olika sÀtt. PÄ Gotland dömde till exempel sockenmÀnnen sjÀlva i vissa mÄl. Det utvecklades tidigt sockenstÀmmor. Kyrksocknarnas organisering av ett gemensamt ansvarstagande i bygden kan dÀrmed sÀgas vara ursprunget till den civila lokalförvaltningen i Sverige, den som numera utövas inom ramen för kommunerna.[16]

Samtliga svenska socknar var sedan 1682 i sin tur administrativt uppdelade i rotar. Bönderna i en rote hade gemensamt ansvar för olika uppgifter, exempelvis rotering (vid soldatrote, bÄtsmansrote eller ryttarrote), fattigvÄrd (vid fattigrote), Ärliga husförhör (vid husförsrote), med mera.

Kyrksockenindelningens fortsatta utveckling i Sverige

[redigera | redigera wikitext]

I södra och mellersta Sverige fastlades kyrksockenindelningen tidigt och genomgick inte nÄgra genomgripande förÀndringar förrÀn mot slutet av 1900-talet. I skogsbygderna tillkom dock hÀr och var kapell, vilka sÄ smÄningom kunde avskiljas till egna församlingar och betraktas som socknar. I sÀrskilt stor omfattning skedde detta i Norrland och Finland.[17]

En studie av sockenindelningen i nĂ„gra olika delar av Sverige har Ă„skĂ„dliggjort dessa skillnader. PĂ„ Öland och Gotland skedde knappast nĂ„gra förĂ€ndringar alls under perioden 1686–1862. Inom det omrĂ„de som nu utgör VĂ€sterbottens och Norrbottens lĂ€n fördubblades dĂ€remot antalet socknar under samma period. En hel del socknar i övre Norrland omfattade trots detta Ă€ven fortsĂ€ttningsvis mycket stora omrĂ„den, varför en mĂ€ngd delningar Ă€gde rum Ă€ven efter 1862. Delar av södra Sverige, exempelvis norra Blekinge, har haft en utveckling som liknat den norrlĂ€ndska.[18] Utvecklingen i Övre Norrland Ă„skĂ„dliggörs i kartserien nedan.[19]

Kyrksocknar och kommuner i Sverige

[redigera | redigera wikitext]

Genom 1862 Ärs kommunalförordningar, som trÀdde i kraft den 1 januari 1863, ersattes kyrksocknarna, som styrdes av sockenstÀmman, av tvÄ nyskapade förvaltningsorgan för samma geografiska enhet: den kyrkliga kommunen (församlingen) och den borgerliga landskommunen (kommunen). Deras högsta beslutade organ var alltjÀmt sockenstÀmman, men nu dubblerad som kyrkostÀmma respektive kommunalstÀmma.

I den sammanhÄllna kyrksocknen var alla gemensamma frÄgor församlingens sak. 1862 Ärs beslut innebar att församlingens arbetsuppgifter fördelades pÄ de bÄda nyskapade enheterna. Med tiden kom allt fler kyrkliga uppgifter att föras över till borgerligt kommunala eller statliga myndigheter. FattigvÄrden fördes över 1863. Folkskolorna togs, mellan 1903 och 1958, över av borgerliga myndigheter.[20] 1924 blev den allmÀnna barnavÄrden ett ansvar för den borgerliga kommunen.[21] 1972 upphörde församlingens medlande roll vid skilsmÀssor. Folkbokföringen fördes över till Skatteverket 1991. Till sist upphörde lagstiftningen för de kyrkliga kommunerna att gÀlla 31 december 1999.

Den borgerliga och kyrkliga kommunen omfattade till största del samma territorium fram till storkommun-reformen 1952.[22] DĂ€refter har kommunindelningen förĂ€ndrats genom omfattande sammanslagningar mellan 1952 och 1971 (se Kommunreformer i Sverige). Även den kyrkliga indelningen har, frĂ„n slutet av 1900-talet och framĂ„t, genomgĂ„tt stora förĂ€ndringar. Vid sekelskiftet 1999/2000 fanns det 2523 församlingar, vilket ocksĂ„ inkluderar stadsförsamlingar som aldrig motsvarat nĂ„gon socken. 1 januari 2020 hade antalet församlingar sjunkit till 1329 i Sverige.[23]

Kyrksocknar och kommuner i Finland

[redigera | redigera wikitext]

Uppdelningen av socknens uppgifter mellan församlingarna och kommunerna inleddes med kommunallagen frĂ„n 1865. De flesta kapellförsamlingarna inom en socken bildade en egen kommun och dĂ€rmed ocksĂ„ en egen sjĂ€lvstĂ€ndig församling. Kommunen leddes av kommunalstĂ€mman och församlingen av kyrkostĂ€mman. OcksĂ„ i Finland kom övergĂ„ngen att ske stegvis. Redan Ă„r 1866 gavs folkskolförordningen som pĂ„bjöd grundandet av folkskolor inom kommunerna. År 1898 faststĂ€llde lantdagen att kommunerna skulle indelas i skoldistrikt och folkskolorna bli obligatoriska. De ambulerande kyrkliga skolorna blev dĂ€rmed onödiga. Ansvaret för fattigvĂ„rden övertogs mycket snabbt av kommunerna. NĂ„gra av de sista uppdelningarna skedde inom hemsjukvĂ„rden och folkbokföringen. Genom folkhĂ€lsolagen 1972 upphörde diakonissornas ansvar för hemsjukvĂ„rden och överfördes pĂ„ kommunerna.[24] Folkbokföringen i Finland var uppdelad pĂ„ den lutherska kyrkan, den ortodoxa kyrkan och frĂ„n Finlands sjĂ€lvstĂ€ndighet skulle ocksĂ„ övriga samfund föra register över sina medlemmar. År 1970 började staten överta den primĂ€ra folkbokföringen frĂ„n kyrkorna.[25].

Jordebokssocknen

[redigera | redigera wikitext]

Finland

[redigera | redigera wikitext]

I Finland fanns under medeltiden vid sidan av kyrksocknarna ocksĂ„ förvaltningssocknar som var grundenheter för den vĂ€rldsliga förvaltningen. De kom till först under senmedeltiden: i Tavastland pĂ„ 1370- och 1380-talet, i Egentliga Finland omkring Ă„r 1405 och i andra landskap senast pĂ„ 1410-talet. I Egentliga Finland, Satakunta och pĂ„ den nylĂ€ndska kusten hade kyrksocknarnas grĂ€nser hĂ€vd och förvaltningssocknarnas grĂ€nser blev de samma som kyrksocknarnas. I inlandet och sĂ€rskilt i Tavastland var grĂ€nserna för de tvĂ„ typerna av socknar olika, ibland till och med mycket olika.[26] Förvaltningssocknarna var indelade i fjĂ€rdingar eller bol i Raseborgs och Åbo lĂ€n.[27] Socknarna bildade tingslag som hörde till fögderier och hĂ€raden.[28]

Sverige

[redigera | redigera wikitext]

Genom Gustav Vasas administrativa reformer skapades i Sverige jordebokssocknar, som var underlag för beskattning. Dessas grÀnser avvek ibland frÄn kyrksocknarnas. För att ÄtgÀrda detta inrÀttades den s.k. Oregelbundenhetskommittén 1882. Resultatet blev oftast att Svenska kyrkans församlingars grÀnser blev styrande.[29]

Jordebokssocknen berördes inte av att kyrksocknen 1862 omvandlades till en kyrklig och en borgerlig kommun. Även fortsĂ€ttningsvis utgjorde jordebokssocknen registeromrĂ„de för fastighetsindelningen pĂ„ landsbygden. NĂ€r grundskatterna avskaffades miste förteckningen det mesta av sin betydelse och beslut fattades 13 juni 1908 att ersĂ€tta dessa med jord- och fastighetsregister. 1931 var upplĂ€ggningen av jordregistren klara.[30] Formellt ersattes jordeböckerna 1 juli 1936 av ett jordregister, och jordebokssocknen ersattes dĂ„ av en jordregistersocken. För stĂ€der och de flesta köpingar samt nĂ„gra municipalsamhĂ€llen fördes inte ett jordregister utan ett fastighetsregister.[31] Genom fastighetsdatareformen, som genomfördes under Ă„ren 1976-1995, blev i stĂ€llet kommunerna registeromrĂ„den. DĂ€rmed upphörde jordregistersocknen att existera.

För lantmĂ€teriets vidkommande ”frystes” den sockenindelning som fanns vid reformens genomförande. Denna indelning redovisas fortfarande pĂ„ registerkartan i ett sĂ€rskilt skikt men Ă€ndras alltsĂ„ inte hĂ€danefter.[32] I LantmĂ€teriets ortnamnsdatabas och tjĂ€nst Kartsök har ortnamn som tidigare utgjort socknar ortnamnstypen bebyggelse.

Sockenindelningens anvÀndning i Sverige idag

[redigera | redigera wikitext]

Ännu vid Statistiska centralbyrĂ„ns senaste folkrĂ€kning 1990 var församlingen den minsta geografiska indelningen av Sverige. Efter relationsförĂ€ndringen kyrka-stat Ă„r 2000 finns det ingen officiell sockenindelning. Kommuner och församlingar delas och slĂ„s samman utifrĂ„n aktuella behov i en takt som inte har setts sedan medeltidens indelning i territorialförsamlingar genomfördes. DĂ€rmed har ett behov uppstĂ„tt i arkiv, register och statistik av en indelning pĂ„ lokal nivĂ„ som Ă€r oförĂ€nderlig. Det ligger dĂ„ nĂ€ra till hands att anknyta till minnet av den traditionella kyrksocknen.

Detta Àr bakgrunden till att det nya begreppet distrikt infördes 1 januari 2016 som en statisk indelning av Sverige i 2523 territoriella omrÄden som gÀller tills vidare. Den anvÀnds bland annat i fastighetsregistret[33] och ersatte registrering av fastighetens församling. Distrikten utgörs av territoriella delomrÄden av kommuner, som motsvarar de omrÄden som Svenska kyrkans församlingar hade nÀr Svenska kyrkan frigjordes frÄn staten vid Ärsskiftet 1999/2000. DÀrigenom motsvarar distrikten till största delen de omrÄden som kyrksocknarna och i viss mÄn stadsförsamlingarna hade nÀr de omvandlades till kyrkliga respektive borgerliga kommuner 1863. Den traditionella kyrksocknen kan alltsÄ sÀgas fortleva i en begrÀnsad mening i form av dessa distrikt.[34]

Jordregistren som ersatte de gamla jordeböckerna infördes i perioden mellan 1908 och 1931. Före den tiden följdes Àndringar i sockengrÀnser upp noggrant, efter den tiden lÀt man i mÄnga fall fastighetsbeteckningarna vara oberoende av sammanlÀggningar/uppdelningar. Mellan 1952 och 1973 skapades sedan storkommuner genom sammanlÀggning av landskommuner och i mÄnga fall upphörde dÄ den geografiska identiteten mellan församling och borgerlig kommun.

Tydliga spÄr av sockenindelningen (landsortsförsamlingarna) sÄvÀl som stadsförsamlingarna kan ses i dagens indelning i valkretsar, postorter och kommundelar. De gamla sockennamnen anvÀnds av dialektforskare, ortnamnsforskare, historiker och arkeologer. De anvÀnds som registreringsenhet av bland annat Nordiska museet och inom botaniken anvÀnds socknar för lokalangivelser. De svenska hembygdsföreningarna har mestadels socknen som grund för sitt verksamhetsomrÄde. Liksom landskapen Àr socknarna en del av Sveriges immateriella kulturarv, som erbjuder möjlighet till en geografisk indelning som inte förÀndras över tid pÄ det sÀtt som kommuner och församlingar gör.[35]

Inom slÀktforskning anvÀnds Svenska kyrkans församlingar (sÄdana de sÄg ut vid den utforskade tiden) som registreringsenhet, det vill sÀga socknarna och stadsförsamlingarna. Detta var en följd av att Svenska kyrkan hade ansvaret för Sveriges folkbokföring fram till 1 juli 1991, dÄ Skatteverket tog över. Kyrkobokföringen har sitt ursprung i ministerialböckerna över församlingens dop, vigslar och begravningsgudstjÀnster. I 1686 Är kyrkolag utvidgades kyrkobokföringen, och födelse, död, vigsel och in- och utflyttning registrerades i församlingens husförhörslÀngd, efter 1893 i en församlingsbok, vilken var uppdelade efter byar och orter.

Socknar inom svensk kulturmiljövÄrd

[redigera | redigera wikitext]

Den svenska myndighet som kanske mer Àn nÄgon annan har anvÀnt sig av socknen i sina register Àr RiksantikvarieÀmbetet. NÀr Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA) lades upp 1880 följdes Carl Martin Rosenbergs Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige. Den grundlÀggande indelningsgrunden blev jordebokssocknen (senare jordregistersocknen), med landskap som överordnad indelning. Vid sekelskiftet 1900 hade rikets indelningar reglerats, sÄ att jordregistersocknen sammanföll med kyrksocknen och dÀrmed ocksÄ i de allra flesta fall med landskommunen.

ATA:s system följde med vid upplÀggningen av bland annat fornminnesregistret och registreringen inom Statens historiska museer. Trots att jordregistersocknen sedan dess har försvunnit frÄn fastighetsregistret anvÀndes den fortfarande i ATA.[36]

Numera har dock RiksantikvarieÀmbetet delvis börjat överge socknarna. I det nya Kulturmiljöregistret, som började sjösÀttas 2018,[37] tilldelas de registrerade lÀmningarna inte lÀngre nÄgon identitet knuten till de gamla sockennamnen.[38]

Symboler

[redigera | redigera wikitext]

Församlingarna hade förr sigill och i vissa fall anvÀnds de fortfarande i bildform för respektive socken eller har ritats om till heraldiska vapen, som ibland anvÀnds av hembygdsföreningar och i turistreklam.

Se Àven

[redigera | redigera wikitext]

Socknar och motsvarande i andra delar av vÀrlden

[redigera | redigera wikitext]

Socknar i Baltikum

[redigera | redigera wikitext]

FrÄn början av 1200-talet invaderade svenska, danska och tyska herrar Estland i sÄ kallade korstÄg, Àven om det tidigare till del redan var kristnat. I anslutning till dessa delades landet upp i det som kom att kallas socknar. Dessa anvÀndes bÄde för kyrkliga och borgerliga frÄgor och saknade nÄgot som motsvarade sockenstÀmmor, istÀllet finansierade verksamheten av storgodsherrar, som Àgde stora delar av marken, och/eller av gÄrdar som hörde till socknen. Sockenindelningen byggde en Àldre indelning i det som pÄ estniska heter kihelkonnad. Detta Àr en geografisk indelning i ett stam-samhÀlle dÀr man utbytt gisslan (Kihlad) mellan dessa grupper för att upprÀtthÄlla fred och samexistens. 1627 delades socknarna in i prosterier (innehÄllande flera församlingar). 1856 infördes kommuner och socknen relaterade enbart till kyrkliga frÄgor. Socknen som administrativ enhet upphörde slutgiltigt Är 1920 efter det Estniska frihetskriget skildes administrativa och kyrkliga frÄgorna, vilket innebar kraftigt minskade inkomster för församlingarna, speciellt dÄ Àven bönderna under pastoratsgodsen kunde köpa loss sina gÄrdar och kyrkan inte lÀngre fick fasta avgifter för varje Är.[39][40][41]

Även i Lettland har till 2009 sockenbegreppet anvĂ€nts för administrativa enheter som hanterat bĂ„de kyrkliga och civila frĂ„gor. Detta Ă„tminstone sedan Lettlands lades under svensk administration pĂ„ 1620-talet.

Socknar i Kina

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Kinas socknar

I Kina saknades lÀnge fasta indelningar under hÀradsnivÄn. Först under 1900-talet fick köpingarna och socknarna, för landsbygdsomrÄden, en egen administrativ nivÄ i den officiella administrativa hierarkin, dÀr dock socknarna saknade koppling till kyrkor och församlingar. I samband med kollektiviseringen av jordbruksmark samlades frÄn 1958 socknarna i Folkkommun. Dessa ersattes i sin tur vid avkollektiviseringen frÄn slutet av 1970-talet, formellt frÄn 1982, av mindre administrativa enheter Äterigen kallade socknar för bÄde köpingar och landsbygd.

Socknar (parishes) i Storbritannien

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Civil parish

I Storbritannien har deras administrativa enheter parish haft en likartad roll som socknar i Norden. Ur dessa bröts, pÄ samma sÀtt som i Norden, civil parish ut i mitten av 1800-talet för att ta hand om de mer borgerliga frÄgorna. Den kvarvarande enheten blev dÄ mer renodlad orienterad mot kyrkliga frÄgor, jÀmförbart med Nordens församlingar.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ Svensk uppslagsbok (1947-1955) band 26. Malmö: Förlagshuset Norden. 1953. sid. 902 "omrĂ„de vars invĂ„nare sökte sig till samma kyrka och bildade en församling"
  2. ↑ Svensk uppslagsbok (1947-1955) band 26. Malmö: Förlagshuset Norden. 1953. sid. 902 "landsbygsomrĂ„de"
  3. ↑ ThorsnĂŠs, Geir (25 november 2024). ”Herredskommune” (pĂ„ bokmĂ„l). Store Norske Leksikon. https://snl.no/herredskommune. LĂ€st 30 april 2025.
  4. ↑ Konow, Lennart (2 februari 2009). ”sognekommun”. Danmarks Nationalleksikon. https://lex.dk/sognekommune. LĂ€st 30 april 2025.
  5. ↑ ”KyrktĂ€theten i SkĂ„ne”. www.lansstyrelsen.se. https://www.lansstyrelsen.se/skane/besoksmal/kulturmiljoprogram/kulturmiljoprogram-skanes-historia-och-utveckling/kulturmiljoprogram-religiosa-landskap/kyrktatheten-i-skane.html. LĂ€st 23 juli 2023.
  6. ↑ ”socken”. Svenska Akademiens ordbok. https://www.saob.se/artikel/?seek=socken&pz=2. LĂ€st 7 mars 2019.
  7. ↑ Brink, Stefan (1991). ”Sockenbildningen i Sverige.”. I: Ferm, Olle (red): Kyrka och socken i medeltidens Sverige. (Stockholm : RiksantikvarieĂ€mbetet.). Referensfel: Ogiltig parameter "1991” " i <ref> -taggen. De parametrar som stöds Ă€r: details, dir, follow, group, name.
  8. ↑ Gullstrand, Ragnar (1923). Bidrag till den svenska sockensjĂ€lvstyrelsens historia under 1600-talet. Stockholm: Norstedt. Libris 490304
  9. 1 2 3 4 5 Brink, Stefan (1990). Sockenbildning och sockennamn: studier i Àldre territoriell indelning i Norden = Parish-formation and parish-names : studies in early territorial division in Scandinavia. Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi, 0065-0897 ; 57Studier till en svensk ortnamnsatlas, 99-0382294-4 ; 14. Uppsala: Gustav Adolfs akad. Libris 7748329. ISBN 91-85352-17-9
  10. ↑ Grundberg, Leif (2006). Medeltid i centrum: europeisering, historieskrivning och kulturarvsbruk i norrlĂ€ndska kulturmiljöer; Doktorsavhandling i arkeologi. Kungl. Skytteanska samfundets handlingar, 0560-2416 ; 59. Studia archaeologica Universitatis Umensis, 1100-7028 ; 20. UmeĂ„: Institutionen för arkeologi och samiska studier, UmeĂ„ universitet. Libris 10261967,. ISBN 91-7264-202-5 (inb.). http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-924 sidan 72.
  11. ↑ Palola, A.-P: Yleiskatsaus Suomen keskiaikaisten seurakuntien perustamisajankohdista (Översikt över grundlĂ€ggandet av de medeltida församlingarna i Finland), Faravid 18-19 (1994/1995), s. 70-74
  12. ↑ Gullstrand, Ragnar (1923). Bidrag till den svenska sockensjĂ€lvstyrelsens historia under 1600-talet. Stockholm: Norstedt. sid. 7–10. Libris 490304
  13. ↑ Sokn i Store norske leksikon. (Fri licens.)
  14. 1 2 Kraft, John (2005). Ledung och sockenbildning. KungsÀngen: Upplands-Bro kulturhistoriska forskningsinstitut. Libris 9958830. ISBN 91-88076-26-1 (inb.)
  15. ↑ Äldre vĂ€stgötalagen pĂ„ nysvenska[död lĂ€nk] (OkĂ€nd översĂ€ttare till moderniserad svenska. Baserad pĂ„ handskrift frĂ„n cirka 1280, författad cirka 1220.)
  16. ↑ Brilioth, Yngve (1946). Svensk kyrkokunskap (2., rev. uppl.). Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag. sid. 123–124. Libris 28325
  17. ↑ Brilioth, Yngve (1946). Svensk kyrkokunskap (2., rev. uppl.). Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag. sid. 135. Libris 28325
  18. ↑ WĂ„ngmar, Erik (2007). Socknar som kom och socknar som gick: förĂ€ndringar av socken- /församlingsindelningen i SmĂ„land 1686–1862. Lokalhistoria (Stockholm), 1101-8933 ; 16Skrifter / VĂ€xjö stiftshistoriska sĂ€llskap, 0349-5140 ; 17. Stockholm: Stads- och kommunhistoriska institutet. sid. 116–118. Libris 10620006. ISBN 978-91-88882-30-1
  19. ↑ BygdĂ©n, Leonard; Hasselberg Bertil (1923-1926). Hernösands stifts herdaminne: bidrag till kĂ€nnedomen om prĂ€sterskap och kyrkliga förhĂ„llanden till tiden omkring LuleĂ„ stifts utbrytning. Uppsala: Stockholm. Libris 490177
  20. ↑ Kalm, Ingvar (1967). KyrkorĂ„det. Belysning av dess historia och nutida uppgift.. Lund
  21. ↑ Lag om samhĂ€llets barnavĂ„rd. (SFS 1924:361). 1924
  22. ↑ WĂ„ngmar, Erik (2003). FrĂ„n sockenkommun till storkommun. En analys av storkommunreformens genomförande 1939-1952 i en nationell och lokal kontext.. VĂ€xjö
  23. ↑ ”Svenska kyrkan i siffror”. Svenska kyrkan. 12 november 2020. https://www.svenskakyrkan.se/statistik. LĂ€st 15 november 2020.
  24. ↑ ”Historiajana - 150 vuotta suomalaista diakoniaa”. https://www.dtl.fi/juhlavuosi/historia.html. LĂ€st 23 oktober 2023.
  25. ↑ ”Befolkningsdatasystemets historia”. https://dvv.fi/sv/historia-sv. LĂ€st 23 oktober 2023.
  26. ↑ Palola, A.-P: Yleiskatsaus Suomen keskiaikaisten seurakuntien perustamisajankohdista (Översikt över grundlĂ€ggandet av de medeltida församlingarna i Finland), Faravid 18-19 (1994/1995), s. 70-71
  27. ↑ ”fjĂ€rding”. Uppslagsverket Finland. Schildts förlag. http://uppslagsverket.fi/sv/sok/view-103684-Fjaerding. LĂ€st 6 augusti 2017.
  28. ↑ ”Socken”. Uppslagsverket Finland. Schildts. https://uppslagsverket.fi/sv/sok/view-170045-Socken. LĂ€st 21 februari 2011.
  29. ↑ ”Ordförklaringar (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. http://www.skatteverket.se/folkbokforing/sverigesforsamlingargenomtiderna/ordforklaringar.4.18e1b10334ebe8bc80003943.html. LĂ€st 12 september 2010.
  30. ↑ Carlquist, Gunnar (red.) (1947–1955). Svensk uppslagsbok. "9" (2). Malmö: Baltiska förlaget. sid. 267. Libris 11112
  31. ↑ (PDF) FolkrĂ€kningen den 31 december 1940, I, Areal och folkmĂ€ngd inom sĂ€rskilda förvaltningsomrĂ„den m.m., Befolkningsagglomerationer. Stockholm: Statistiska centralbyrĂ„n. 1942. sid. 1. Arkiverad frĂ„n originalet den 9 oktober 2014. https://www.webcitation.org/6TCcNWXzt?url=http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1940_1.pdf. LĂ€st 9 oktober 2014 Arkiverad 1 november 2013 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine.
  32. ↑ ”Folkbokföring efter stat-kyrkareformen m.m., SOU 2000:17”. sid. 64. Arkiverad frĂ„n originalet den 26 september 2007. https://web.archive.org/web/20070926224504/http://www.regeringen.se/content/1/c4/17/38/da7d0040.pdf. LĂ€st 12 september 2010.
  33. ↑ ”Distriktsindelning”. Lantmateriet.se. https://www.lantmateriet.se/sv/Kartor-och-geografisk-information/geodataprodukter/produktlista/distriktsindelning/. LĂ€st 4 april 2022.
  34. ↑ Birgitta Cavallini (7 januari 2016). [vlt.se/nyheter/vasteras/1.3429998-forsamlingar-har-nu-ersatts-med-distrikt ”Församlingar har nu ersatts med distrikt”]. Vestmalands LĂ€ns Tidning. vlt.se/nyheter/vasteras/1.3429998-forsamlingar-har-nu-ersatts-med-distrikt. LĂ€st 13 januari 2016.
  35. ↑ Clara NevĂ©us, Ny svensk vapenbok, 1992.
  36. ↑ Förteckning över stĂ€der och socknar. D. 1, Alfabetisk och efter sockennummer (2., [rev,] uppl.). Stockholm: RiksantikvarieĂ€mbetet. 1999. Libris 2853951. ISBN 91-7209-149-5
  37. ↑ ”Allt pĂ„ samma plats: Kulturmiljöregistret”. RiksantikvarieĂ€mbetet. 20 augusti 2018. https://www.raa.se/kulturarv/arkeologi-fornlamningar-och-fynd/dap-digital-arkeologisk-process/kulturmiljoregistret/. LĂ€st 9 september 2020.
  38. ↑ ”Varför visas inte sockennamnet i de nya lĂ€mningsnumren?”. RiksantikvarieĂ€mbetet. 14 november 2019. https://www.raa.se/hitta-information/fornreg/fragor-och-svar-om-fornreg/#varfor-visas-inte-sockennamnet-i-de-nya-lamningsnumren. LĂ€st 9 september 2020.
  39. ↑ Johansen, Paul: Siedlung und Agrarwesen der Esten im Mittelalter, Reval 1925
  40. ↑ Hedman, Jörgen: FrĂ„n medeltidshamn till marinbas. Historien om svenskarna runt RĂ„gerviken i Estland. Sthlm 2023
  41. ↑ Vallas, Ago: Die Besiedelung Nordestlands. I Societatis Litterarum Estonicae in Svecia - Annales IX, Stockholm 1984.

Vidare lÀsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Almquist, Johan Axel (1917-1923). Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523-1630 : med sĂ€rskild hĂ€nsyn till den kamerala indelningen. Meddelanden frĂ„n svenska Riksarkivet, 99-0506720-5 ; 6. Stockholm: Norstedt. Libris 8075391 
  • Lagerstedt, Torsten (1973). Den civila lokalförvaltningens grĂ€nser 1630-1952 : kameral redovisning, areell beteckning och grĂ€nsförĂ€ndring. Meddelanden frĂ„n Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet, 0585-3508 ; B 24. Stockholm. Libris 191754 
  • Litzen, Veikko (1977). ”Om socknen”. Historisk tidskrift för Finland (Helsingfors): sid. 331-335. 
  • Den svenska socknen. Riksarkivets Ă„rsbok, 2002-3006 ; 2016. Stockholm: Riksarkivet. 2016. Libris 19481332. ISBN 978-91-87491-15-3 
  • Svensson, Patric (1999). ”Att skapa ordning och reda : administrativa förĂ€ndringar pĂ„ landsbygden omkring 1870-1940”. StationssamhĂ€llen / redaktörer: Peter Aronsson & Lennart Johansson (VĂ€xjö : Univ., 1999): sid. 146-154.  Libris 3020706
  • Sogn i Den store danske encyklopĂŠdi. (UpphovsrĂ€ttsskyddad.)
  • Sogn i Store norske leksikon. (Fri licens.)
  • Socken i Uppslagsverket Finland. (UpphovsrĂ€ttsskyddad.)

Externa lÀnkar

[redigera | redigera wikitext]
HĂ€mtad frĂ„n ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Socken&oldid=59061188”