Hoppa till innehÄllet

Axel Olof Freudenthal

FrÄn Wikipedia
Axel Olof Freudenthal
Född12 december 1836[1][2]
SjundeÄ[2], Finland
Död2 juni 1911[2] (74 Är)
Helsingfors[2]
Medborgare iStorfurstendömet Finland
Utbildad vidHelsingfors universitet
SysselsÀttningFilolog, historiker, författare, politiker[3]
ArbetsgivareHelsingfors universitet
MakaEdla Freudenthal
UtmÀrkelser
Sankt Stanislausorden, tredje klass (1897)[4]
Sankt Annas orden, tredje klass (1904)[4]
Redigera Wikidata

Axel Olof Freudenthal, född den 12 december 1836 i SjundeĂ„ socken i Nylands lĂ€n, död den 2 juni 1911 i Helsingfors, var en finlandssvensk sprĂ„kforskare och svekoman. Han var professor i svenska sprĂ„ket och litteraturen vid Kejserliga Alexanders-universitetet 1878–1904 och rĂ€knas som skapare av den svenska nationalitetsrörelsen i Finland. Freudenthal var Ă€ven en av grundarna av Svenska litteratursĂ€llskapet i Finland och Svenska folkskolans vĂ€nner.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

UppvÀxt och studier

[redigera | redigera wikitext]

Axel Olof Freudenthal vĂ€xte upp i nylĂ€ndsk herrgĂ„rdsmiljö pĂ„ Pickala gĂ„rd i SjundeĂ„. Hans förĂ€ldrar var Gabriel Freudenthal, apotekare och godsĂ€gare, och Brigitta Katarina Björling. FörĂ€ldrarna var inflyttade frĂ„n Sverige och fadern Gabriel Freudenthal hade tidigare varit verksam som apotekare i Åbo.[5] Freudenthals familj var delvis av tysk hĂ€rkomst.[6] Efter faderns död 1845 flyttade familjen till Helsingfors dĂ€r Freudenthal genomgick Helsingfors lyceum och avlade studentexamen 1854. Han skrev sedan in sig vid Kejserliga Alexanders-universitetet dĂ€r han Ă€gnade sig Ă„t sprĂ„kstudier, som ledde fram till filosofie kandidatexamen 1859 och magistertitel vid promotionen följande Ă„r.[5] År 1886 gifte sig Freudenthal med lĂ€rarinnan Edla Lovisa Winberg.[5]

Svekomansk verksamhet och nationalitetstanken

[redigera | redigera wikitext]

Freudenthal har sin betydelse som skapare av den svenska samlingsrörelsen i Finland. En viktig impuls till hans engagemang i nationalitetsfrĂ„gan utgjordes av Johan Vilhelm Snellmans finsksinnade artiklar i Litteraturblad.[5] Han reagerade kraftigt i tidningsuppsatser, i bl.a. Wikingen, broschyrer och tal mot den nationella sjĂ€lvuppgivelsen, som hade gripit omkring sig bland den svensksprĂ„kiga akademiska ungdomen under pĂ„verkan av Snellman. Mot Snellmans paroll "Ett folk – ett sprĂ„k" stĂ€llde Freudenthal sin kungstanke "Ett folk – tvĂ„ sprĂ„k", det vill sĂ€ga att Finlands folk fördelade sig pĂ„ tvĂ„ nationaliteter, en finsk och en svensk.[5] Freudenthal pĂ„verkades Ă€ven av de rikssvenska skandinavisterna, i första hand av August Sohlman, som 1855 gett ut skriften Det unga Finland.[5] VĂ„ren 1858 hade man i den nylĂ€ndska studentavdelningen diskuterat vad som borde göras för att befrĂ€mja förfinskningen av landets svensktalande befolkning. Hos den 21-Ă„rige Freudenthal hade debatten framkallat tvivel och vĂ„nda. Med vilken rĂ€tt ville man förfinska en rent svensk befolkning, frĂ„gade han sig.[7]

Den 2 maj 1858 förutspÄdde Freudenthal i ett diskussionsinlÀgg vid ett avdelningsmöte att Finland i framtiden skulle bli den fjÀrde sjÀlvstÀndiga staten i Skandinavien, och att landets svensksprÄkiga befolkning dÄ skulle kunna utgöra en förmedlande lÀnk mellan skandinaver och finnar.[5]

” Jag kunde icke svika i uppfyllandet af min plikt mot min moders minne. Och det var hĂ€r, i mitt Ă€lskade fosterland som den plikten skulle uppfyllas. „
– Mörne 1927, s. 55f

Freudenthal förde sin kamp inom den nylĂ€ndska studentavdelningen, bĂ„de pĂ„ avdelningsmötena och med artiklar i avdelningens tidning Nylands Dragon. Tillsammans med en grupp likasinnade bildade han ett svensksinnat kotteri. Till denna "nylĂ€ndska krets" hörde bland andra V. L. Cajander, A. G. Pfaler, A. F. Lemström, S. Lemström, R. Salingre och E. Tennberg.[5] Freudenthal medverkade Ă€ven i FolkvĂ€nnen, ett blad som riktade sig till den nylĂ€ndska allmogen, och författade smĂ€rre alster i Pennibibliotek för svenska allmogen i Finland. Senare skrev han ocksĂ„ artiklar i det svekomanska tidningsorganet Wikingen, som gavs ut 1870–1874. Han var en av initiativtagarna till hembygdspublikationen Nyland och tillhörde likasĂ„ utgivarna av NylĂ€ndskt Album.[5] Freudenthal var kurator inom Nylands nation, och det var ocksĂ„ hĂ€r hans arbete för svenskhetsrörelsen började, "svekomanin". Han opponerade sig bl.a. mot den vilseledande terminologin, dĂ€rför förordade han bruket "finlĂ€ndare" som beteckning för bĂ„de svensksprĂ„kiga och finsksprĂ„kiga i Finland. Förslaget kom ursprungligen frĂ„n August Sohlman.[8] Det nya med det Freudenthalska programmet var att han, i motsats till tidigare svenskhet, menade att det inte bara var sprĂ„ket som bestĂ€mde vĂ€rldsĂ„skĂ„dning utan starkare underströk hĂ€rstamningen som nationalitetens grund. Historia och kulturtraditioner Ă€r ju enligt honom i mĂ„ngt och mycket gemensamma för finnar och svenskar, och kan dĂ€rför inte utgöra grunden för sĂ€rskilda nationaliteter. Freudenthal betonade ocksĂ„ sprĂ„ket som just modersmĂ„l, och hade inte instrumentell syn pĂ„ sprĂ„kets funktion i kommunikation. Hans utredningar om hĂ€rstamningen Ă€r symtom pĂ„ en ny typ av argumentation.[9]

Forskningsresor och sprÄkstudier

[redigera | redigera wikitext]

Sommaren 1860 företog Freudenthal med tvĂ„ kamrater en tre mĂ„nader lĂ„ng fotvandring genom samtliga nylĂ€ndska socknar, under vilken de undersökte fornlĂ€mningar, upptecknade folkloristiskt material och samlade in sĂ€llsynta vĂ€xter. Följande Ă„r upprepade han sin forskningsfĂ€rd pĂ„ den nylĂ€ndska landsbygden, och senare företog han en liknande vandring i den svensktalande delen av Österbotten. Under dessa fĂ€rder vĂ€cktes hans intresse för den svenska allmogebefolkningen och dess sprĂ„k pĂ„ allvar.[5]

Hösten 1861 begav sig Freudenthal till Uppsala för att under professor Carl SÀves ledning bedriva studier i nordisk filologi. Följande höst reste han till Köpenhamn för arkeologiska museistudier, men insjuknade i lungsot och föreskrevs en konvalescensresa till södern. Han avreste vÄrvintern 1863 till Alger i sÀllskap med tre kamrater, men resan blev en katastrof dÄ alla hans fÀrdkamrater avled i sjukdomen. I maj 1863 ÄtervÀnde Freudenthal till hemlandet och var inte riktigt ÄterstÀlld förrÀn hösten 1864, dÄ han pÄ nytt upptog sina sprÄkstudier.[5]

Akademisk karriÀr

[redigera | redigera wikitext]

Freudenthal disputerade 1865 pĂ„ en avhandling om Einar SkĂ„laglams Vellekla.[5] År 1866 förordnades han till docent i fornnordiska sprĂ„ket och antikviteterna vid Helsingfors universitet. Han Ă€gnade sig i början Ă„t studier i det grekiska sprĂ„ket, men inriktade sig sedan pĂ„ nordiska sprĂ„k genom nylĂ€ndska ortnamnsforskningar och undersökningar av österbottniska dialekter, frĂ€mst NĂ€rpes- och VörĂ„-mĂ„len. Han var en av grundarna av Svenska landsmĂ„lsföreningen i Helsingfors.[5]

Förslaget att inrĂ€tta en professur i svenska sprĂ„ket — den första i sitt slag i landet — möttes av starkt motstĂ„nd vid lantdagen 1872. FrĂ„gan avgjordes likvĂ€l i positiv riktning och efter att i nĂ„gra Ă„r ha varit tillförordnad professor utnĂ€mndes Freudenthal till lĂ€rostolens förste ordinarie innehavare 1878. UtnĂ€mningen var betingad av hans undersökning Über den NĂ€rpesdialect som utkommit samma Ă„r. Året innan, 1877, hade Freudenthal promoverats till hedersdoktor i Uppsala. År 1881 utgav han Svensk rĂ€ttskrifningslĂ€ra och 1887 utgav han tillsammans med Herman Vendell en ordbok över estlĂ€ndska dialekter, följt av en undersökning över VörĂ„mĂ„let 1889.[5] Freudenthal upprĂ€tthöll professuren till sommaren 1904 dĂ„ han 67 Ă„r gammal gick i pension.

Föreningsverksamhet

[redigera | redigera wikitext]

Freudenthals stÀllning inom den NylÀndska avdelningen blev under 1860-talet allt mera dominerande. Han valdes 1868 till förste kurator för den vid det laget legaliserade avdelningen, en post han innehade till 1880 dÄ han kallades till avdelningens hedersledamot. Senare valdes han till inspektor för avdelningen.[5]

Freudenthal var ocksĂ„ en av grundlĂ€ggarna av Svenska litteratursĂ€llskapet i Finland, medlem av dess styrelse 1885–1908 och styrelsens vice ordförande 1885–94. I sĂ„dana sammanhang företrĂ€dde han en mera folklig svenskhet, sĂ„ kallad "bygdesvenskhet", i motsats till den mera elitistiska "kultursvenskhet" som företrĂ€ddes av sĂ€llskapets förste ordförande C. G. Estlander.[5] Han var en av stiftarna av Svenska folkskolans vĂ€nner 1882 och tillhörde dess direktion, samt var medlem av Helsingfors stads folkskoledirektion och vice ordförande i styrelsen för Svenska folkakademin.[5]

Sina somrar tillbringade Freudenthal i den östnylÀndska skÀrgÄrden, pÄ Bullers i Strömfors och pÄ Kuggas i Sarvsalö i PernÄ. Vid sidan av sprÄkforskningen var fisket hans frÀmsta fritidsintresse.[5]

RaslÀror

[redigera | redigera wikitext]

Freudenthal sÄg den finsksprÄkiga majoriteten som ett hot och föresprÄkade aktivt motstÄnd för att skydda den svensksprÄkiga befolkningen. Han gick sÄ lÄngt som att föreslÄ radikala ÄtgÀrder, sÄsom separatism, i kontrast till Axel Lillens mer moderata linje.[10] I Freudenthals teorier förenades sprÄk, nationalitet och hÀrstamning ("ras"). UtifrÄn detta hÀvdade han att den svensksprÄkiga befolkningen i Finland var rasmÀssigt överlÀgsen pÄ ett sÀtt som kan jÀmföras med tidens ariska rasideologier i Europa.[11]

1860 trodde Freudenthal att den svenska nationaliteten i Finland var mycket gammal, och presenterade en teori om bosÀttningen av Nyland. Enligt denna teori hade svenskarnas förfÀder invandrat frÄn Svarta havets kuster till Skandinavien. NÄgra av dem stannade i Finland. Kontakterna mellan Sveriges svenskar och Finlands svenskar skall ha upprÀtthÄllits. Enligt honom kan skandinaverna inte ha haft kontakter med finnarna, eller "tjuderna", eftersom dessa var halvbarbarer och nomader. Dessutom talade "tjuderna" ett obegripligt sprÄk. Hans idéer reviderades sedermera. 1882 presenterade han idén att Nyland koloniserats frÄn Gotland eller det svenska fastlandet. Svenskarna skulle ha flyttat över till Finland nÄgon gÄng före "korstÄgen".[12]

EftermÀle

[redigera | redigera wikitext]

Nylands svenska studenter reste i maj 1913 en minnesvĂ„rd pĂ„ Freudenthals grav pĂ„ Gamla lutherska begravningsplatsen i Helsingfors. Monumentet, avtĂ€ckt den 8 maj och ritat av arkitekt Birger Brunila, Ă€r utfört i granit i form av en bautasten med en fornnordisk drakslinga och inskriften "fĂ„ skola födas bĂ€ttre Ă€n han". Till 100-Ă„rsminnet av Freudenthals födelse hölls en minnesfest i Åbo, varvid Åbo Akademi tog initiativ till en minnesfond bĂ€rande hans namn. Samtidigt utgavs en levnadsteckning av Arvid Mörne samt en minnespenning modellerad av skulptrisen Gerda Qvist.[5]

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]

UtmÀrkelser

[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ Axel Olof Freudenthal, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursĂ€llskapet i Finland, Biografiskt Lexikon för Finland ID (urn.fi): 4672-1416928957278.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  2. 1 2 3 4 Axel Olof Freudenthal - 375 Humanistia (pÄ finska), 23 mars 2015, lÀs online, lÀst: 11 oktober 2024.[kÀlla frÄn Wikidata]
  3. ↑ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: av20241247787, lĂ€st: 22 december 2024.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  4. 1 2 3 4 Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursÀllskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 3192.[kÀlla frÄn Wikidata]
  5. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 ”Freudenthal, Axel Olof”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursĂ€llskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4672-1416928957278
  6. ↑ Aira KemilĂ€inen, Finns in the Shadow of the "Aryans". Race Theories and Racism. Studia Historica 59. Finnish Historical Society: Helsinki 1998, s. 131
  7. ↑ Sten HögnĂ€s, Kustens och skogarnas folk. Om synen pĂ„ svenskt och finskt lynne. Atlantis: Stockholm 1995, s. 53
  8. ↑ A. Norrback, Svensk uppslagsbok, 10. Malmö
  9. ↑ HögnĂ€s 1995, s. 53f
  10. ↑ von Bonsdorff:, Göran (1950). SjĂ€lvstyrelsetanken i finlandssvensk politik Ă„ren 1917–1923. sid. 19
  11. ↑ McRae, Kenneth D. (1999). Conflict and compromise in multilingual societies: Finland. Conflict and compromise in multilingual societies. Finnish academy of sciences and letters Wilfrid Laurier Univ. press. sid. 38. ISBN 978-951-41-0873-0. https://archive.org/details/conflictcompromi0000kenn. LĂ€st 10 juli 2025
  12. ↑ KemilĂ€inen 1998, s. 131
  13. ↑ ”Freudenthal, A.O.”. Finlands författare 1809-1916. Helsingfors: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura och Svenska litteratursĂ€llskapet i Finland. 1993. sid. 170–171. ISBN 951-717-714-3

Tryckta kÀllor

[redigera | redigera wikitext]
  • Arvid Mörne, Axel Olof Freudenthal och den finlandssvenska nationalitetstanken. Helsingfors 1927

Externa lÀnkar

[redigera | redigera wikitext]
v ‱ r
Svenskhetsrörelsen och sprÄkstriderna i Finland
SprÄkfrÄgan
Svenskhets-
rörelsen
Riktningar
Svekomani · Bygdesvenskhet · Kultursvenskhet · Östsvenskhet (1910–20-talen) · Försvenskning
Personer
Carl Gustaf Estlander (1834–1910) · Axel Olof Freudenthal (1836–1911) · Axel Lille (1848–1921) · Arvid Mörne (1876–1946)
Organisationer
Nylands nation (1643) · Svenska partiet (1880-talet–1906) · Svenska folkskolans vĂ€nner (1882) · Svenska litteratursĂ€llskapet i Finland (1885) · Svenska folkpartiet (1906) · Föreningen Brage (1906) · Svenska Finlands folkting (1919)
Tidningar
FolkwĂ€nnen (1861–1893) · Hufvudstadsbladet (1864–) · Vikingen (1870–1874) · Nya Pressen (1882–1900, 1906–1974) · Fyren (1898–1922)
Finskhets-
rörelsen
Riktningar
Fennofili · Åboromantiken (1820-talet) · Viborgsromantiken (1804–1814) · Fennomani · Förfinskning · Äktfinskhet (1926–)
Organisationer
Finska partiet (1863) · Ungfinska partiet (1894) · Akademiska Karelen-SĂ€llskapet (1922–1944)
Förryskningen
Kejsarmakten
Russifiering · Februarimanifestet (1899) · Förtrycksperioderna (1899–1905, 1908–1917)
MotstÄndet
Undfallenheten
Stat och lantdag
Storfurstendömet Finland (1809–1917) · BorgĂ„ lantdag (1809) · Senaten (1816–1918) · Lantdagen (1809–1906) · Lantdagen 1863 · SjĂ€lvstĂ€ndigheten (1917)
Sammanhang
Regioner
HĂ€mtad frĂ„n ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Axel_Olof_Freudenthal&oldid=59810696”